Måndag som dag.

Hej. Jag har shoppat idag. Jag har shoppat för mycket denna omgång pengar. Inte jättebra, men känns ändå... ok. Jag tröstshoppar och jag förtjänar det. Och destruktivt blir det först när inte hyran kan betalas. Och det kan den. Idag blev det detta. (Se ovan.) Köpte lite hudvårdsprodukter också. Det gör jag jämt när jag tänker efter. (Jag använder inte så mycket smink, men tycker om att... eh, smörja in facet med... bra... krämer... eeh.) Min sambo skrattar (och ibland inte), åt alla mina hudkrämer som fyller ut badrumsskåpet. Det står också en hel del på vårt handfat. Det tycker han är mindre roligt. Men, det är ju i dekorativt syfte säger jag. Jaa. Ska bli skönt med två toaletter, som det kommer att finnas i vår nya lägenhet.

Känns konstigt att vi ska flytta om en månad. Jag. ska. flytta. ihop. med. en. man. Oj. Känns jättekonstigt. Nu när han har varit borta har jag liksom, raderat vissa fakta, i rent försvar tror jag. Helt knäppt, undrar om man kan dissociera bort andra människor? Jo, men just, det kan man ju. Det måste ju vara någon form av derealisation , när omgivningen uppfattas som overklig och främmande (saker och ting kan plötsligt ta en annan form eller storlek, och människor kan uppfattas som främmande eller mekaniska.) Denna form av dissociation är för mig den vanligaste. Inträffar rätt ofta.

Till saken ; jag tittar på bilder av min kärlek och förstår knappt vem han är. Han är en man, så mycket ser jag. Och han verkar bekant. Men att jag bor och lever med honom? Nä, haha, nu skojar du. Jag har ingen man. Jag är inte typen som kan. Så, när jag hämtar honom vid flyget eller tågstationen eller var det nu blir på onsdag, ser jag det som en stor vinst/framsteg om jag klarar av att krama och pussa på honom. Jag kan annars bli reserverad (han är ju en främling för guds skull!) och inte speciellt... sweet. Well, ska jobba med detta i tanken, speciellt under onsdagen, för att vara... väldigt. Medveten.

Idag började min tjej i tvåan. Rätt häftigt. Tycker vi. Trots att jag blev skitgrinig imorse före jag skulle följa med henne. Hon satt inte still när jag skulle frisera henne (hon har superlockigt hår och det ÄR inte alltid lätt). Men sedan har vi sådana där orsaker att gnälla som egentligen inte är orsaker. Bara om man är jag och blir nervös vid både högtider och
födelsedagar och skolstart. Ja, jag kom på mig själv rätt tidigt och bad om ursäkt. Sedan var det bara rakt ut i spöregnet. Och självklart hade jag glömt paraply och tiden var för mycket för att jag skulle hinna springa upp för trapporna och hämta. Som tur är bor vi nästan granne med skolan.

Till något helt annat. :VISKAR: Min lilla skäms för gårdagens inlägg. Men jag tänker låta det vara kvar. Jag tänker inte censurera.Jag tänker låta hela mig att existera, och synas.

Nu måste jag cykla och köpa mjölk. Och nötter, mmm. Jag vill ha nötter.