Mitt luftrum: Antony & the Johnsons

lördag 25 augusti 2007

Anonym sa...: Jag vet inte riktigt varför, men jag började gråta när jag lyssnade på den här låten. (Eller, jag kan nog gissa varför. Den fick mig att tänka på min storebror, som jag saknar för att han inte "finns" för mig längre. Själsligt och känslomässigt är han borta. Bara ett ord på en människa. Storebror.); 25 augusti 2007 kl. 12:46
Luftrum sa...: Jaa, den får mig att gråta också, även om inte texten riktigt stämmer överens med min syster, och så. Det är bara något med hur Antony framför sina verk. Teatraliskt och gripande.; 25 augusti 2007 kl. 14:45
Anonym sa...: Helt underbar låt!
Min storasyster ringde i går och sa åt mig att slå på radion på p3, för min låt spelades där... Jag förstog ingenting, men jag fick höra låten och tårarna bara sprutade på mig. Vackraste låten någonsin!; 30 augusti 2007 kl. 14:35
Luftrum sa...: Oh ja, den är underbar. :); 30 augusti 2007 kl. 15:00