Jag skrek nyss. Höjde rösten KRAFTIGT mot min sambo. Min mor skrev till mig och frågade om min dotter får sova hos dem någon dag i helgen. (Jag har ännu inte pratat med min mor eller "far" om mina minnen, är inte redo än. Att ha skippat kontakten är ett stort steg för mig just nu.) Men nej, jag svarade såklart att det inte gick. Vi har massa planer. Och det har vi faktiskt. Fullspäckat schema hela helgen. Min sambo (M), har en spelning och vi ska hänga med, vi ska också på bio, osv osv. Iallafall, så kom vi in på det här med min "far", och M tycker inte att min "far" ska få vara i närheten av min dotter. Inte ens om någon annan är med.
Jag försökte att förklara att inget hänt tidigare (vilket jag vet inte är en garanti i sig), men att morfar f å r träffa henne om det är andra människor närvarande hela tiden. (Han har aldrig tidigare umgåtts själv med henne heller.) Min sambo tyckte iallafall att det var helt fel och började ifrågasätta mig och jag vill bara skrika och grina. Ja, det förstnämnda gjorde jag också. Jag känner mest att jag redan har tagit SÅ stora beslut. Och försök inte tvinga på mig mer än jag orkar. Låt mig ta det i min takt. Det här är en process. Jag tror inte han kommer att förstå det hur mycket jag än förklarar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är väl klart att du måste få ta det i din egen takt, annars kanske det blir så att det inte är "du" som har gjort det (genomgått processen), om du förstår vad jag menar. Men det är inte svårt att förstå din Kärleks reaktion och tankar heller. Han vill såklart skydda din dotter från alla tänkbara hot. Svårt, det där.
Önskar dig allt gott och ordning och reda på tankarna, och värme och kramar från mig, som alltid stöttar dig i tanken och i små ord här.
Tack fina du. Jo, jag känner faktiskt att du finns. Trygg känsla.
Ja, jag förstår också honom. Det gör jag. Om än inte j u s t då jag är SÅ inne i min process och jag... blir som ett barn, som vill hävda mina nyupptäckta rättigheter och jag vill att han ska veta, att jag f å r, ta det som jag vill, jag har ett val, jag är något värd, osv. Jag skriker bara lite väl högt. Måste finna balans. Och förhållningssätt. Som tur är blev detta inget stort problem dock.
Massa värme och fina tankar och kramar!
Skicka en kommentar