Såhär har jag inte mått på länge. Jag mår.inte.alls.bra. Både synd och tur att min dotter är hemma med mig idag. Hade hon varit på fritids hade jag garanterat sett till att få ut känslorna som på något sätt fastnat i kroppen. Skulle nog gråta en hel del. Men jag vill inte nu när hon är hemma. Hon har sett mig gråta tillräckligt under hennes livstid. Jag är rätt dissocierad idag. Och orkar inte ta mig ur det. Jag krälar runt i svart sörja och jag orkar inte resa mig för att skölja av mig. Istället klias det. Överallt. Hela min kropp klias.
Igår hade jag både skola och terapi. Jag har en dålig mentor som inte förstår något och som grädde på moset så har han fått en släng av det som kallas "gubbsjuka". (Vad är det med det ordet?) Han beter sig mot mig på ett sätt jag inte tycker är smickrande. Jag är så trött på alla äckliga män. Fan. Lika bra att vi kvinnor lindar in oss i stora tjocka täcken och radar upp oss längs någon gata. Sedan kan männen komma och skjuta oss. I benet, eller i magen, eller någonstans där det tillfogar skada, men inte dödar. Om de dessutom har hörselkåpor för öronen slipper de ju höra vårat "jämmer och elände" också. Och pga av vår tjocka kokongklädsel slipper de ju också se skadan de tillfogat. Hur vi lider. Vilken vacker värld vi lever i.
Förlåt, jag är inte på humör för fågelkvitter idag. Jag är arg och ledsen och uppgiven på samma gång.
Igår hos psykologen kom vi åt några viktiga minnen och tankegångar som visst rörde upp en del. Jag trodde inte att det gjorde det. Jag var lika speedad (som jag alltid är nu) och gick och handlade, hämtade tjejen på fritids, och ja, jag var... ok. Tills att jag kom hem och slängde mig i fåtöljen. Då tog min kropp och psyke en paus. Eller jag började att koppla bort mig själv, det är nog närmare sanningen det. Känns som om jag ska kräkas nu. Blä. Inte sovit inatt heller. Ångest.
Skriver mer sedan. Tar mig nog ur detta. Någon gång.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hej fin. har läst de senaste inläggen nu. känner igen mig rätt mycket. vill säga nåt magiskt och fint. eller iaf få hålla dig i handen en stund. jag förstår att det är hemskt. och jag förstår att du behöver din kärlek nära när det blir sådär. jag tycker att det är konstigt att du ska behöva orka plugga heltid. det där att vara mamma till dina små bitar verkar vara ungefär lika mycket heltidsjobb som mitt. eller kanske att det är ett dygnetrunt-jobb? hur ska du orka båda? dygnetruntjobb och heltidsstudier..? jag förstår inte, men det är inte jag som bestämmer... jag vill ge dig allt bra och tryggt och fint. ett moln att krypa ihop i, där inget ont kan nå dig.
värme
Tack fina du. Blir glad och varm att någon ser, och läser, och förstår.
Nä jag börjar också att fundera om jag ska vara ärlig. Hur min psykolog tänker gällande det. Någonting i mig liksom skriker ; varför får andra tid att läka och bearbeta och inte jag? Hon vet ju att den enda tid jag har är under natten, så resultatet blir ju en extrem trötthet. Gällande detta lägger jag nog lite för mycket i hennes händer och lyssnar inte till min magkänsla. (Man har ju lite problem med att ta sig själv på allvar. Jag inbillar mig att det är min lillas rädsla för skolan och att jag ska lära henne! Men bara det är ju ett jobb!) Nä, jag orkar inte. Undrar om jag ska vända mig till någon annan för ett utlåtande, på nåt sätt. För fortsätter jag såhär blir jag snart utbränd.
Håller din hand ett tag, och kryper sedan upp i molnet och stänger om mig.
du får ju tänka också att det är psykolog hon är, inte läkare... finns det kanske nån läkare du kan prata med? vet inte om hon tillhör en psykmottagning och det finns en läkare som är knuten till henne, eller om du kan söka på annat håll..? vad gäller sjukskrivningar är det sällan psykologerna som bestämmer, även om jag förstår att du lyssnar på henne... det är ju hon som är din hjälpperson...
skolan finns kvar när du orkar. du finns inte kvar om du tar kål på dig. och du är viktigare än all skola...
(förresten har jag ny mail nu, men du kanske såg på min blogg med..? korpdotter@gmail.com du kan använda vilken du vill. om du vill. när du vill. fast denna är inte hemlig...)
värme och ljus
Jag vill och kommer att maila dig snart korpis, jag tänker fortfarande massa kring recept och koncept. (Titta jag rimmar.) Och jag vill vill vill. Är lite seg i huvudet nu bara.
Värme
Skicka en kommentar