Min lilla säger att hon är ett äckel. En riktig pervers jävel. Hon gråter när hon säger det för hon vet inte hur det kunde gå så långt. Hur hon blev ett sådant äckel. Hon --- med pappa och hon gillar det. Hon njuter av att bli förnedrad. Hennes kropp brinner och hon kan inte avgöra om det är skönt eller om det gör ont så man ska skrika. Hon tror att i sammanhanget ska man tycka och låta som att det är skönt.
(Även i livet som vuxen kan hon titta fram och säga att hon vill bli förnedrad. Allt det som den vuxna jobbar emot.) Men lilla säger att det är så det ska vara. Hon gillar allt äckligt.
Men hon är så rädd och avskyr det också. Men hur avgör man vad man vill?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Barnet tror på sina föräldrar.
Barnet litar blint på sina föräldrar.
Hur skulle det kunna något annat?
Och att det som var rätt egentligen var fel, fruktansvärt fel, är inte lätt att förstå, inte ens som vuxen och absolut inte som barn.
Du har mod att undra och det är starkt.
Värme
a.
känner igen mig lite. fast nu blev jag en mes så vågar jag inte skriva det jag tänkte. om du skickar bara ett litet mail till mig kan jag skriva ett riktigt svar, där... men vill skicka en massa styrka och värme och ljus...
(korpdotter snabel-a gmail.com)
Tack för att ni skriver, vågar er på att svara, och för att ni finns.
Min lilla skäms jättemycket för att jag publicerade detta inlägg. Men jag vill visa att det inte handlar om hennes personliga egenskaper, utan om något helt annat.
Massa värme till er
Vill bara skriva att du är inte ensam om att känna så. Jag tror att det ofta liksom "följer med i paketet", vare sig man vill eller inte. Jag själv är inte främmande för såna tankar, och känslor, men jag vägrar att skämmas för det! Varför ska jag skämmas för något som min pappa och andra vuxna sjuka män har gjort mig till?! Nää. Du är stark som skriver om det.
Massor av värme och kramar och tröst till dig - som vanligt, om du vill.
cza ; Känner mig förresten som en superhemlig (och häftig) agent av något slag när jag säger så. cza ; there´s a possible intruder on the right side. Over.
Iallafall, tack för att du skriver och är ärlig. Det uppskattas mer än du antagligen anar. Jo, du vet. Intellektuellt så ser jag ju vad det handlar om. Äcklet dvs. :viskar: Men känslomässigt har jag inte hunnit dit än. Jag har rätt nyligen börjat att minnas och allt är fortfarande... helt. jäkla. knäppt. (Kom inte på något bättre ord.)
Jag tar absolut emot kramarna och kastar över en massa till dig med. (Nu visualiserar jag att jag är ett av barnen i bullerbyn och du bor på andra sidan gården. Jag behöver nog sova.)
Skicka en kommentar