Jag svarade på några frågor på en sida. En grupp som jobbar med vuxna barn som man säger. Vuxna som vuxit upp i familjer med alkoholmissbruk eller annat dysfunktionellt.
Frågorna lyder i alla fall.
1. Söker du ideligen uppskattning och godkännande? Svar: Inte nu längre.
2. Har du svårt att se dina egna förtjänster? Svar: Oftast inte. Ibland.
3. Är du rädd för kritik? Svar: Oftast inte. Ibland.
4. Pressar du dig själv för hårt? Svar: Ja.
5. Har du haft problem med något eget tvångsmässigt beteende? Svar: Ja.
6. Är du perfektionist? Svar: Ja.
7. Känner du dig ängslig när allt går bra för dig, och räknar du ständigt med att problem ska dyka upp? Svar: Ja.
8. Upplever du livet mer intensivt mitt i en kris? Svar: Inte nu längre.
9. Känner du fortfarande ansvar för andra precis som du kände ansvar för alkoholmissbrukaren i ditt liv? Svar: Inte nu längre.
10. Har du lätt att bry dig om andra men svårt att bry dig om dig själv? Svar: Inte nu längre.
11. Isolerar du dig från andra människor? Svar: Inte nu längre.
12. Reagerar du med ängslan på auktoritära och arga personer? Svar: Inte nu längre.
13. Känner du dig utnyttjad av andra människor och av samhället i allmänhet? Svar: Inte nu längre
14. Har du problem med intima förhållanden? Svar: Ibland.
15. Förväxlar du medömkan med kärlek, så som du gjorde när det gällde alkoholmissbrukaren? Svar: Inte nu längre.
16. Drar du till dig och dras du till människor som tenderar att ha ett tvångsmässigt beteende? Svar: Inte nu längre.
17. Klamrar du dig fast vid förhållanden därför att du är rädd för att vara ensam? Svar: Nej.
18. Misstror du ofta dina egna och andras känslor? Svar: Ibland.
19. Tycker du det är svårt att uttrycka känslor? Svar: Nej.
20. Tror du att en förälders alkoholmissbruk kan påverkat dig? Svar: Ja.
Har jag nämnt att jag pluggar psykologi? Nej det har jag nog inte. Det gör jag i alla fall, och min hjärtefråga är barn som vuxit upp i dysfunktionella familjer. Barn i liten och vuxen ålder. Barn vars utveckling hämmats pga den destruktiva familjedynamiken. Mitt engagemang kommer såklart ifrån mina egna erfarenheter, men jag är säker på att jag har mycket att tillföra. (Min egen bearbetningsprocess ska dock bli mer klar. ) Jag ska eventuellt föreläsa för en grupp människor om en månad, men inget är klart än. Återkommer gällande det.
Idag har jag i alla fall skickat blommogram (min baby fyller år), träffat en fin vän på stan, vilket var otroligt skönt och givande, pluggat kognitiv teori, och DÄR orkar jag inte skriva mer. Klockan känns mycket och jag har festivalhelgen framför mig. Ska ta och yoga lite nu. Det inger lugn. Peace of mind.
Fridens!
PS. Jag har en konstig grej för mig. Varje gång jag tar fram bröd för att äta, tar jag och river av en liten kant/hörn på brödet och stoppar in i munnen, före jag tar fram smöret.
torsdag 31 maj 2007
My Secret
(Anna Ternheim)
MY SECRET
Today must have been one of the strangest days
Some would say that you won’t find love that way
The best days are not planned by common sense
By lack of time
You just happen to be where everything feels fine
It’s a new secret i have found
From today i'll change my priorities around
I’m no longer in command, and people say
I’m off solid ground and you're to blame
But they don’t understand, people never do
It's confusing, i don’t expect them to
It’s a new secret i have found
Today must have been one of the strangest days
I found a place where i could stay
And people say that it will kill me,
But they don’t understand
People never do, but it makes sense to me
To be senseless to change my plans for you
It’s a new secret i have found
And i'm off solid grounds for you
onsdag 30 maj 2007
Movie!
Två bilder från underbar film. Me and you and everyone we know. Den har (among others) hållt mig sysselsatt ikväll. Jag saknar och vill en massa saker just nu. Vissa av dessa saker mer relevanta än andra.
Känslan av tillhörighet och gemenskap är inte stark ikväll. Men den är inte utplånad. Skam den som ger sig.
Till Han
TVÅ LYCKLIGA DÅRAR
Sätt dig här - jag är din
l vår sfär kan världen aldrig tränga in
Lägg dig ner som så många gånger förr
Stäng fönstret mot gatan - öppna din inre dörr
Vi ska bada i det ljus som bara vi kan se
Två lyckliga dårar som tror sig veta hur allt är
Vi ska bada i det ljus som lyser för oss två
Vi ska skratta åt små ting ingen annan skrattar åt
Lägg dig ner - blunda lätt
Ge mig mer, gör en hungrig mätt
Om du hungrar öppna munnen kära du
Ta emot vad jag vill ge - utan krav, utan tabu
Vi ska bada ...
Öppna dörren, låt det blåsa här inne
Det ger liv åt din eld - håll alltid i minne att
Jag är din vind, jag blåser oss dit vi vill så
Slut dina ögon, så öppnar jag litet till
Vi ska bada ...
(Lisa Ekdahl)
Levnadsprinciper?
Fem levnadsprinciper?
1. Idag ska jag släppa oro
2. Idag ska jag släppa ilska
3. Idag är jag fylld av tacksamhet
4. Idag ger jag mig hän i mitt arbete
5. Idag är jag vänlig mot alla
Hittade detta på någon sida. Vilken kommer jag inte ihåg. Jag är inte mycket för så förkortade versioner av "vägledning". Fast med det sagt betyder det inte att jag förkastar innebörden av dessa fem meningar. De är alla väldigt bra, men ja, om du nu präglas av, låt oss säga... störande tankegångar. Och inte klarar av att efterleva dessa principer. Klandrar du dig själv då? Tja, jag tror på dessa fem meningar, men jag tror också på förståelse för allt det bakomliggande. Lite förenklat tror jag att det är något att sträva efter, att kunna leva på detta vis. Och tror också att det fungerar i viss mån. Men har du ett... liv... med många tillhörande frustrationer... handlar det inte bara om tankevilja. NU släpper jag all min ilska och oro. POFF! så är allt borta för dagen. Då tror jag att du förtränger och förtrycker, vilket oftast resulterar i motsatsen. Nä STOPP fröken Luftrum. (Allt detta prat om mig själv i tredje person!) Nu slutar jag med denna tes. Risken finns att jag blandar en drink som aldrig blir klar eller ens drickbar, pga att ingredienserna inte harmoniserar med varandra...
Nu ska jag ta mig till affären och handla lite kaffe istället...
So long!
1. Idag ska jag släppa oro
2. Idag ska jag släppa ilska
3. Idag är jag fylld av tacksamhet
4. Idag ger jag mig hän i mitt arbete
5. Idag är jag vänlig mot alla
Hittade detta på någon sida. Vilken kommer jag inte ihåg. Jag är inte mycket för så förkortade versioner av "vägledning". Fast med det sagt betyder det inte att jag förkastar innebörden av dessa fem meningar. De är alla väldigt bra, men ja, om du nu präglas av, låt oss säga... störande tankegångar. Och inte klarar av att efterleva dessa principer. Klandrar du dig själv då? Tja, jag tror på dessa fem meningar, men jag tror också på förståelse för allt det bakomliggande. Lite förenklat tror jag att det är något att sträva efter, att kunna leva på detta vis. Och tror också att det fungerar i viss mån. Men har du ett... liv... med många tillhörande frustrationer... handlar det inte bara om tankevilja. NU släpper jag all min ilska och oro. POFF! så är allt borta för dagen. Då tror jag att du förtränger och förtrycker, vilket oftast resulterar i motsatsen. Nä STOPP fröken Luftrum. (Allt detta prat om mig själv i tredje person!) Nu slutar jag med denna tes. Risken finns att jag blandar en drink som aldrig blir klar eller ens drickbar, pga att ingredienserna inte harmoniserar med varandra...
Nu ska jag ta mig till affären och handla lite kaffe istället...
So long!
Funderingar
Funderar här. Massa. Tankar tankar tankar. Hur mycket ska man våga berätta? Hur mycket ska man våga göra offentligt? Jag har alltid varit väldigt privat gällande mycket om. Kring. Mig. MIG. Min historia. Funderar kring begreppet - ordet Integritet. Hjärtat slår snabbare bara av tanken på att prata - skriva - högt - offentligt om detta. Detta.
Till mitt privata krypin har jag bara bjudit personer som står mig väldigt, väldigt nära. Att våga visa, hela hela mig, är det bra? Detta är såklart väldigt individuellt. Men mitt tidigare sätt att "privatisera" har ju inte gett mig känslor av alltför positiv art. Det har alltid varit mitt skydd. Min mask gentemot omvärlden. Vet ni inte kan ni inte komma åt mig, skada mig. Idag hyser jag dock mer tilltro till mig själv, till världen. Och människorna i den. Även om det inte inkluderar alla. Långtifrån. Men ändå.
Ska fundera mer på detta... Nu är det dock dags för städning. Städning städning. Skrubba skrubba, göra rent. Skinande rent. Sedan studier. Träna lite på högskoleprov kanske. Om tiden räcker till.
Gör peacetecknet tillsvidare.
Till mitt privata krypin har jag bara bjudit personer som står mig väldigt, väldigt nära. Att våga visa, hela hela mig, är det bra? Detta är såklart väldigt individuellt. Men mitt tidigare sätt att "privatisera" har ju inte gett mig känslor av alltför positiv art. Det har alltid varit mitt skydd. Min mask gentemot omvärlden. Vet ni inte kan ni inte komma åt mig, skada mig. Idag hyser jag dock mer tilltro till mig själv, till världen. Och människorna i den. Även om det inte inkluderar alla. Långtifrån. Men ändå.
Ska fundera mer på detta... Nu är det dock dags för städning. Städning städning. Skrubba skrubba, göra rent. Skinande rent. Sedan studier. Träna lite på högskoleprov kanske. Om tiden räcker till.
Gör peacetecknet tillsvidare.
tisdag 29 maj 2007
Hjärtat var rispat
Klockorna slog hon steg åter mot ytan
Den välkända botten var allt för bekant
Hennes huvud var rent, med en drunknandes vilja
Söktes en utväg en sann bundsförvant
Hennes huvud var glasklart som hos en som ser
Att här ges bara en chans, bara en inte mer
Likt förbryterskans skärpa inför en stöt
Likt självmördarens allvar, stunden innan hon sköt
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Dom fann henne där i helvetets förgård
Då var hon så skör, så illa däran
Du fann henne där du själv en gång varit
Hon såg du förstod då när ni såg varann
Så hörde hon klockor, dom hördes först då
Det finns klockor som klingar
Först när någon vill förstå
När nån vill begripa nåt obegripbart
På mörkaste botten fann du tydligt och klart
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Nu är hon så skör som en flicka i glashus
Där glaset är rent och ljuset vitt
Hon vet alltför väl det ger ingenting
Att kasta en sten hon har nog nu med sitt
För nu har hon hört klockor
Dom hördes dit ner
Till botten där ingen syns eller ser
Så började hon stiga mot ytan och upp
Orden vidare vidare, ljöd för nu skulle hon upp
Hjärtat var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
/ Lisa Ekdahl (Pärlor av glas)
Den välkända botten var allt för bekant
Hennes huvud var rent, med en drunknandes vilja
Söktes en utväg en sann bundsförvant
Hennes huvud var glasklart som hos en som ser
Att här ges bara en chans, bara en inte mer
Likt förbryterskans skärpa inför en stöt
Likt självmördarens allvar, stunden innan hon sköt
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Dom fann henne där i helvetets förgård
Då var hon så skör, så illa däran
Du fann henne där du själv en gång varit
Hon såg du förstod då när ni såg varann
Så hörde hon klockor, dom hördes först då
Det finns klockor som klingar
Först när någon vill förstå
När nån vill begripa nåt obegripbart
På mörkaste botten fann du tydligt och klart
Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Nu är hon så skör som en flicka i glashus
Där glaset är rent och ljuset vitt
Hon vet alltför väl det ger ingenting
Att kasta en sten hon har nog nu med sitt
För nu har hon hört klockor
Dom hördes dit ner
Till botten där ingen syns eller ser
Så började hon stiga mot ytan och upp
Orden vidare vidare, ljöd för nu skulle hon upp
Hjärtat var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
Hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga slut
/ Lisa Ekdahl (Pärlor av glas)
Våld mot kvinnor och barn
(Notering) - Vi fick i skolan uppgift att skriva ned våra tankar kring misshandel av barn och kvinnor (i Sverige). Och nedanstående textrader är vad det resulterade i från min sida. Det är inte skrivet under strukturerade former, det är med andra ord knappast skrivet i uppsatsformat eller ens liknande.
"Våld mot kvinnor och barn finns och utövas inom alla kulturer och samhällsklasser i Sverige. Vi talar här mäns våld mot kvinnor, (och inte motsatsen) mycket på grund av den procentuella statistiken som visar att det är en överhängande majoritet män som utövar detta förödande våld.
Att den stora delen är män skulle jag vilja säga handlar om de patriarkala strukturer som styr vårt samhälle. Ja, än idag är detta uråldriga system en realitet i landet som skall vara ett utav världens mest jämställda.
Låt oss då titta lite närmare på detta, fram med förstoringsglaset. Om vi nu är så jämställda, och inte har så mycket kvar att förändra, (”det är mest otillfredsställda kvinnor som gnäller!”), varför är då detta våld så utbrett och omfattande? För vad är detta om inte relaterbart till människosyn? Uppfattningen om mäns och kvinnors olika värde. Det finns ett hierarkiskt system som upprätthåller en syn som borde vara förlegad och för länge sedan begravd med andra våldsutövare. För jag vill framhålla att de existerande patriarkala strukturerna är våld. Det påverkar mängder av människor på ett flertal olika sätt, (alla förödande!), och kostar vårt samhälle onödigt med pengar och resurser. Detta våld tar ifrån oss vårt samhälles ryggrad! Det är dags att agera!
Jag skulle vilja säga att detta ämne i allra största grad går att relatera till könsroller och vad som räknas som manligt respektive kvinnligt. Detta är ett inlärt beteende som präglar var individs sätt att se och tänka sedan barnsben.
Det finns en existerande uppfattning om att många män har svårt att tygla och kontrollera sin vrede bland annat. Här går hans sexualitet hand i hand. Vi har alla på ett eller annat sätt fått ta del av ”kunskapen” om hur den fungerar. Mycket mer agressiv än kvinnans. Män är eldiga, män har begär, och kvinnan är där för att tillfredsställa. ”Vill” har bytts ut till ”behöver”. Han ”behöver” tillfredsställelse. Ofta omedelbart. Jag tror att detta i ”vissa” fall blir en slags självuppfyllande profetia för ”vissa” män. Varför tar jag upp sexualitet?Låt mig bara säga ; sexualiserat våld. Tillfredsställer inte kvinnan mannen som präglas av denna grundläggande inställning (gällande makt, kontroll och begär), kan han börja ifrågasätta sin ”manlighet” och i den processen känna sig liten, maktlös, vilket då kan utlösa en ohanterlig känsla. Det ”löser” jag (mannen) genom att förminska kvinnan (med diverse olika handlingar, både psykiska och fysiska kränkningar). Jag (mannen), känner mig liten, då ska jag få dig (kvinnan) att känna dig (bli) ännu mindre. Då växer jag lite i alla fall och min ”manlighet” är räddad. Jag är medveten om att det låter som om jag drar åt remmen lite väl hårt och generaliserar, drar alla över en kam, hur man nu vill uttrycka det. Men anknyter vi detta till den dagsfärska och tvättäkta forskningen, statistiken och de dagliga larmrapporter vi tar del av, ja, då ger jag mig själv legitimitet att ha de åsikter jag har. De är inte grundlösa. Titta till siffrorna. Självfallet har jag vetskap om att inte världens (Sveriges) alla män präglas av detta sätt att tänka, inte har samma referensramar osv. Det finns otaliga mängder fina män. Men nu talar vi våldsutövare. Punkt.
Jag tror att det finns vissa gemensamma faktorer (samhälleligt perspektiv) och personlighetsdrag (psykologiskt perspektiv), som spelar in. Alla dessa behöver inte tas upp här, risken finns då att det blir en c-uppsats, vilket inte är min tanke. Utan jag lyfter fram delar av mina tankar och reflektioner utan en alltför lång tillhörande analys. Även om den finns inbakad i detta arbete.
Jag tror med stor säkerhet att det finns ett antal män (och kvinnor) som vid enstaka tillfälle, (då oftast på fyllan eller i raseri), har höjt handen och att dessa inte vill räknas in i ovan nämnda kategori män. (Inte för att det på något sätt är ok!) Men det jag talar om är det systematiska våldet, som pågår under lång period, där det alltid finns en tanke (och mängder av känslor bakom). Och när vi är inne på området känslor (och känslorubbningar), vet jag att det finns våldsutövare som lider av avgörande psykiska störningar, detta faktum skall är inte att förminska, men det finns en fara med att fokusera för mycket på enbart den gruppen. Vill inte att detta omfattande problem (misshandel), skall ändra struktur och form, och utvecklas till en debatt som äger rum bakom låsta dörrar. Ett fall enbart för psykiatrin.
Detta är ett i full skala existerande och reellt samhällsproblem som berör a l l a på ett eller annat sätt! Det sägs att det i varje skolklass finns minst e t t barn som växer upp i, låt oss säga, dysfunkionella familjemönster. Ett barn som tvingas bevittna hur pappa misshandlar mamma blir i de flesta fall traumatiserat och indirekt eller direkt självt misshandlat. Detta går väldigt ofta hand i hand, i ett stort antal familjer där modern utsätts för våld, utsätts också barnet för fysiskt och/eller psykiskt våld. Våldsutövaren som har svårt att tygla sin vrede/sexuella lust, utövar kränkningar gentemot barnet, det kan även här innebära direkt fysiskt våld, sexuella övergrepp, psykiska kränkningar osv. Barnet blir skamfyllt och detta är något som ”gynnar” utövaren som är extremt rädd att familjehemligheten ska komma ut. Barnet är fyllt av så mycket skuld och skamkänslor att tanken på att berätta oftast inte inträffar. Barnet internaliserar och detta blir dennes upplevelse av sig själv. Jag är inte som andra. Min familj är inte som andras. Familjehemligheten bevaras.
Detta farligt destruktiva samhällsproblem måste upp på bordet! Mer än vad som gjorts måste göras! Myndigheter, lärare, polisen, alla måste utbildas (vet att det inom poliskåren gjorts en del insatser närliggande i tiden) och träna upp sin förmåga och fingertoppskänsla för situationer som dessa. Vi måste uppmärksamma och inte mörklägga. Bort med ”låt var och en sköta sitt” mentaliteten, det kunde vara du, din syster, din mor, din dotter, ja budskapet är framme. Personer som utsatts/utsätts för detta våld kommer att lida av bestående men, och ju tidigare man griper in, desto bättre."
"Våld mot kvinnor och barn finns och utövas inom alla kulturer och samhällsklasser i Sverige. Vi talar här mäns våld mot kvinnor, (och inte motsatsen) mycket på grund av den procentuella statistiken som visar att det är en överhängande majoritet män som utövar detta förödande våld.
Att den stora delen är män skulle jag vilja säga handlar om de patriarkala strukturer som styr vårt samhälle. Ja, än idag är detta uråldriga system en realitet i landet som skall vara ett utav världens mest jämställda.
Låt oss då titta lite närmare på detta, fram med förstoringsglaset. Om vi nu är så jämställda, och inte har så mycket kvar att förändra, (”det är mest otillfredsställda kvinnor som gnäller!”), varför är då detta våld så utbrett och omfattande? För vad är detta om inte relaterbart till människosyn? Uppfattningen om mäns och kvinnors olika värde. Det finns ett hierarkiskt system som upprätthåller en syn som borde vara förlegad och för länge sedan begravd med andra våldsutövare. För jag vill framhålla att de existerande patriarkala strukturerna är våld. Det påverkar mängder av människor på ett flertal olika sätt, (alla förödande!), och kostar vårt samhälle onödigt med pengar och resurser. Detta våld tar ifrån oss vårt samhälles ryggrad! Det är dags att agera!
Jag skulle vilja säga att detta ämne i allra största grad går att relatera till könsroller och vad som räknas som manligt respektive kvinnligt. Detta är ett inlärt beteende som präglar var individs sätt att se och tänka sedan barnsben.
Det finns en existerande uppfattning om att många män har svårt att tygla och kontrollera sin vrede bland annat. Här går hans sexualitet hand i hand. Vi har alla på ett eller annat sätt fått ta del av ”kunskapen” om hur den fungerar. Mycket mer agressiv än kvinnans. Män är eldiga, män har begär, och kvinnan är där för att tillfredsställa. ”Vill” har bytts ut till ”behöver”. Han ”behöver” tillfredsställelse. Ofta omedelbart. Jag tror att detta i ”vissa” fall blir en slags självuppfyllande profetia för ”vissa” män. Varför tar jag upp sexualitet?Låt mig bara säga ; sexualiserat våld. Tillfredsställer inte kvinnan mannen som präglas av denna grundläggande inställning (gällande makt, kontroll och begär), kan han börja ifrågasätta sin ”manlighet” och i den processen känna sig liten, maktlös, vilket då kan utlösa en ohanterlig känsla. Det ”löser” jag (mannen) genom att förminska kvinnan (med diverse olika handlingar, både psykiska och fysiska kränkningar). Jag (mannen), känner mig liten, då ska jag få dig (kvinnan) att känna dig (bli) ännu mindre. Då växer jag lite i alla fall och min ”manlighet” är räddad. Jag är medveten om att det låter som om jag drar åt remmen lite väl hårt och generaliserar, drar alla över en kam, hur man nu vill uttrycka det. Men anknyter vi detta till den dagsfärska och tvättäkta forskningen, statistiken och de dagliga larmrapporter vi tar del av, ja, då ger jag mig själv legitimitet att ha de åsikter jag har. De är inte grundlösa. Titta till siffrorna. Självfallet har jag vetskap om att inte världens (Sveriges) alla män präglas av detta sätt att tänka, inte har samma referensramar osv. Det finns otaliga mängder fina män. Men nu talar vi våldsutövare. Punkt.
Jag tror att det finns vissa gemensamma faktorer (samhälleligt perspektiv) och personlighetsdrag (psykologiskt perspektiv), som spelar in. Alla dessa behöver inte tas upp här, risken finns då att det blir en c-uppsats, vilket inte är min tanke. Utan jag lyfter fram delar av mina tankar och reflektioner utan en alltför lång tillhörande analys. Även om den finns inbakad i detta arbete.
Jag tror med stor säkerhet att det finns ett antal män (och kvinnor) som vid enstaka tillfälle, (då oftast på fyllan eller i raseri), har höjt handen och att dessa inte vill räknas in i ovan nämnda kategori män. (Inte för att det på något sätt är ok!) Men det jag talar om är det systematiska våldet, som pågår under lång period, där det alltid finns en tanke (och mängder av känslor bakom). Och när vi är inne på området känslor (och känslorubbningar), vet jag att det finns våldsutövare som lider av avgörande psykiska störningar, detta faktum skall är inte att förminska, men det finns en fara med att fokusera för mycket på enbart den gruppen. Vill inte att detta omfattande problem (misshandel), skall ändra struktur och form, och utvecklas till en debatt som äger rum bakom låsta dörrar. Ett fall enbart för psykiatrin.
Detta är ett i full skala existerande och reellt samhällsproblem som berör a l l a på ett eller annat sätt! Det sägs att det i varje skolklass finns minst e t t barn som växer upp i, låt oss säga, dysfunkionella familjemönster. Ett barn som tvingas bevittna hur pappa misshandlar mamma blir i de flesta fall traumatiserat och indirekt eller direkt självt misshandlat. Detta går väldigt ofta hand i hand, i ett stort antal familjer där modern utsätts för våld, utsätts också barnet för fysiskt och/eller psykiskt våld. Våldsutövaren som har svårt att tygla sin vrede/sexuella lust, utövar kränkningar gentemot barnet, det kan även här innebära direkt fysiskt våld, sexuella övergrepp, psykiska kränkningar osv. Barnet blir skamfyllt och detta är något som ”gynnar” utövaren som är extremt rädd att familjehemligheten ska komma ut. Barnet är fyllt av så mycket skuld och skamkänslor att tanken på att berätta oftast inte inträffar. Barnet internaliserar och detta blir dennes upplevelse av sig själv. Jag är inte som andra. Min familj är inte som andras. Familjehemligheten bevaras.
Detta farligt destruktiva samhällsproblem måste upp på bordet! Mer än vad som gjorts måste göras! Myndigheter, lärare, polisen, alla måste utbildas (vet att det inom poliskåren gjorts en del insatser närliggande i tiden) och träna upp sin förmåga och fingertoppskänsla för situationer som dessa. Vi måste uppmärksamma och inte mörklägga. Bort med ”låt var och en sköta sitt” mentaliteten, det kunde vara du, din syster, din mor, din dotter, ja budskapet är framme. Personer som utsatts/utsätts för detta våld kommer att lida av bestående men, och ju tidigare man griper in, desto bättre."
Främmande fågel
Den flickan är en främmande fågel
Som fallen från skyarna,
född på en annan planet
Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende
Och en välbevarad hemlighet
Och hon vet och hon vet
hon vet att bevara sin hemlighet
Och hon vet att den som vet
får betala med ensamhet
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Den flickan hon är vaken om natten
Natten är dyrbar
för då är hon ensam och stark
Hon knackar på hos sig själv då
Dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark
Och hon ler för sig själv så liderligt och ömt
Och hon går in i någonting
Folk vill påstå att hon drömt
Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Den flickan är en främmande fågel
Vingklippt och sårad men omöjlig att bura in
Den flickan är en främmande fågel
Hon sjunger bara den sång hon kalla sin
Det var som om hon flög
mot en rutas fönsterglas
Slagen föll hon ner i sin egen världs extas
Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Den flickan är en främmande fågel
/Lisa Ekdahl (Olyckssyster)
Som fallen från skyarna,
född på en annan planet
Den flickan är en främmande fågel
Hon bär en sorg i sitt leende
Och en välbevarad hemlighet
Och hon vet och hon vet
hon vet att bevara sin hemlighet
Och hon vet att den som vet
får betala med ensamhet
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Den flickan hon är vaken om natten
Natten är dyrbar
för då är hon ensam och stark
Hon knackar på hos sig själv då
Dörren är öppen och olåst mot obeträdd mark
Och hon ler för sig själv så liderligt och ömt
Och hon går in i någonting
Folk vill påstå att hon drömt
Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Den flickan är en främmande fågel
Vingklippt och sårad men omöjlig att bura in
Den flickan är en främmande fågel
Hon sjunger bara den sång hon kalla sin
Det var som om hon flög
mot en rutas fönsterglas
Slagen föll hon ner i sin egen världs extas
Men inget kan vara verkligare,
inget mera sant
Det finns en plats där inte alla
måste tänka likadant
Och hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Himmelen kan öppna sig regn kan falla ner
Hon kan dansa i ett solregn
på en plats där ingen ser
Hon kan hylla allt det enkla
på en plats hon själv valt ut
Men då hon möter andras blickar
tar det vackra alltid slut
Den flickan är en främmande fågel
/Lisa Ekdahl (Olyckssyster)
Luftrum
Vi möts i tystnaden
högst upp
i luftrummet
andas vi
in varandra
leker fåglar
skrattar
leker
med visionen
illusionen
att vi verkligen
vore
fria
högst upp
i luftrummet
andas vi
in varandra
leker fåglar
skrattar
leker
med visionen
illusionen
att vi verkligen
vore
fria
Kliver åt sidan
Dina krämpor
För mig inget
Värda
Försökt bestiga ditt berg
Länge nu
För länge
Det spillda blodet
Sargar
Dess hårda
Yta
(och du är mjuk)
Du öppnar din käft
Likt hungrig prärievarg
Luktar sig till kött
men jag är
vacker om
natten
(om och om)
igen
Kliver åt sidan
Upp på annat
Berg!
Din väsnande andedräkt
Spottar pilar
Förbi
Min hals och hus
Och du (likt dem)
Återvänder aldrig hem
För mig inget
Värda
Försökt bestiga ditt berg
Länge nu
För länge
Det spillda blodet
Sargar
Dess hårda
Yta
(och du är mjuk)
Du öppnar din käft
Likt hungrig prärievarg
Luktar sig till kött
men jag är
vacker om
natten
(om och om)
igen
Kliver åt sidan
Upp på annat
Berg!
Din väsnande andedräkt
Spottar pilar
Förbi
Min hals och hus
Och du (likt dem)
Återvänder aldrig hem
Fasad?
Fasaden omringar mig
Och jag når
Inte
Fram
Och tillbaka
Undrar
Om den ens
ÄR
Verklig
Ljuset från källargluggen
Piskar mig
I nacken
Likt neonljusen
och sirenerna
får mig
att kräkas
(som om)
Och jag når
Inte
Fram
Och tillbaka
Undrar
Om den ens
ÄR
Verklig
Ljuset från källargluggen
Piskar mig
I nacken
Likt neonljusen
och sirenerna
får mig
att kräkas
(som om)
Ljuslyktor
De tända lyktorna
Ska leda vägen
Men jag klättrar
Likt skrämd
Katt
Upp i träden
Ut på svajande grenar
(överblickar)
I mörkret har jag nattsyn
Hittar
Nedgångna stigar
Kvistar, grenar
Trampade på
Av tunga kängor
Men jag
Rör mig smidigt
Som den katt
(jag önskar jag var)
bryter inget
tunt
eller litet
skapar brasa
av allt
funnet
tänder
på nytt
(och hoppas)
ögonen i elden
ska ta mig till dig
Ska leda vägen
Men jag klättrar
Likt skrämd
Katt
Upp i träden
Ut på svajande grenar
(överblickar)
I mörkret har jag nattsyn
Hittar
Nedgångna stigar
Kvistar, grenar
Trampade på
Av tunga kängor
Men jag
Rör mig smidigt
Som den katt
(jag önskar jag var)
bryter inget
tunt
eller litet
skapar brasa
av allt
funnet
tänder
på nytt
(och hoppas)
ögonen i elden
ska ta mig till dig
Farlig förbindelse
Sprakande häftig eldig passion
Beroendeframkallande relation
All verklighet du sakta glömmer, tappar
Bakom romantiskt välsydda tjocka skygglappar
Han har ett riskfullt växlande konstigt humör
Du tror att det är du som framkallar, förstör
Det smärtar hemskt uti din själ
Allt du ville var bara väl
Det dröjde ändå en stund och ett tag
Innan det kom hans första slag
Han bönar gråter vädjar ber
”Vackra du ska aldrig göra mer
Beundrar avgudar älskar dig så
Att du inte det kan förstå”
Förnuftet ditt finns det visar och pekar
Men känslan inuti den skriker, ekar
Kanske jag ändå gjorde fel?
Behöver dig för att bli hel!
Bekräftelsen han ger bedövar ett sår
Som för länge sedan satt sitt spår
Ert häftiga spel rör om på djupet
Du närmar dig sakta säkert stupet
För förtäckt för att se
Han har dig inget alls att ge
Du blir nu fånge fast i hjulet
Ditt självvärde bortrövat fördärvat stulet
Du lär dig hantera hans onda blickar
Hans klocka som alltid alltid tickar
Han har dig nu uti sin makt
Du faller ned i hastig takt...
Bara ord...
Jag kladdar och smetar
läppstift, parfym, läppstift, parfym
Glömmer tomma trappuppgångar
balanserande stora råttor på små små
smala smala
räcken
stödjer, tyngd, tyngd, tyngd
Aldrig tar de slut
hårt underlag och jag slår mig alltid
aldrig
Dörrar öppnas inifrån
värmande ljus
Jag är inte delaktig, jag är inte delaktig, jag är inte delaktig
Hjärnan?
hjärtats?
balkonger - salonger
hälsar mig alltid välkommen
och jag vill, vill, vill
Dyker från första våningen
Ingen höjd
Inget fall
Existerande glömska
läppstift, parfym, läppstift, parfym
Glömmer tomma trappuppgångar
balanserande stora råttor på små små
smala smala
räcken
stödjer, tyngd, tyngd, tyngd
Aldrig tar de slut
hårt underlag och jag slår mig alltid
aldrig
Dörrar öppnas inifrån
värmande ljus
Jag är inte delaktig, jag är inte delaktig, jag är inte delaktig
Hjärnan?
hjärtats?
balkonger - salonger
hälsar mig alltid välkommen
och jag vill, vill, vill
Dyker från första våningen
Ingen höjd
Inget fall
Existerande glömska
Amelie
Denna film har fyllt sin funktion idag. En utav mina absoluta favoritfilmer. Amelie from Montmartre.
lördag 26 maj 2007
Förflutet
Svävande känsla
äter luft
tittar hålögt
i spegel av förflutet
ruttnande klor får nytt
liv
ler förföriskt ur avloppets
små stora springor
kallt golv och fötter små
får aldrig nog med fart
hopkrupna tår springer in
gömmer sig i faran
vattnet rispar kysser
död pulserande
barm
förenas med allt
jag minns dig nu
/Luftrum
Nedan skrivna kommentarer värmde mitt lilla pulserande hjärta. Konstruktiv och talande kritik är guld värt.
Sanchez Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
elefanten har sagt det mesta...
själv tycker jag att detta är skitbra,
riktig poesi
känslor temporärt förvandlade till ord
som så fort de smakas blir till känslor
igen
2007-05-04
Elefant Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
minimalistiskt och rent, skuret och
styckat. rytmiskt och med tanke. Känns
att det finns massor med ord bakom.
Luftigt, arg kargt och trevande. Hål och
klor som klämmer, klaustrofobiskt
utbrytande.
Massa känslor på en liten yta.
skitbra
2007-05-04
äter luft
tittar hålögt
i spegel av förflutet
ruttnande klor får nytt
liv
ler förföriskt ur avloppets
små stora springor
kallt golv och fötter små
får aldrig nog med fart
hopkrupna tår springer in
gömmer sig i faran
vattnet rispar kysser
död pulserande
barm
förenas med allt
jag minns dig nu
/Luftrum
Nedan skrivna kommentarer värmde mitt lilla pulserande hjärta. Konstruktiv och talande kritik är guld värt.
Sanchez Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
elefanten har sagt det mesta...
själv tycker jag att detta är skitbra,
riktig poesi
känslor temporärt förvandlade till ord
som så fort de smakas blir till känslor
igen
2007-05-04
Elefant Poeter.se-hjärtat till en stödmedlem!
minimalistiskt och rent, skuret och
styckat. rytmiskt och med tanke. Känns
att det finns massor med ord bakom.
Luftigt, arg kargt och trevande. Hål och
klor som klämmer, klaustrofobiskt
utbrytande.
Massa känslor på en liten yta.
skitbra
2007-05-04
Lördagsmorgon
Top of the morning to you.
Fast ja, till vem? Till mig själv antar jag. Har ju ännu inte hittat några bloggpolare och så vitt jag vet har jag inga läsare heller, haha. God morgon fröken luftrum! Haft en trevlig natt? Jodå, helt ok. Inga våldsamma aktiva drömmar, lakanen var nytvättade och doftade lika gott som mitt nyfärgade hår. Jodå.
Dock kändes det lite ensamt nu när mitt hjärta inte är hemma. Han har mycket med sin festival nu. Ja. Fina duktiga karl.
Min agenda för dagen ser ut såhär.
1. Fortsätta njuta av mitt kaffe ett tag till.
2. Fortsätta njuta av ljudet av dotter som diskar. (Och verkar gilla det dessutom!)
Äh, längre har jag inte kommit. Någonstans mitt i ovan aktiva schema skall jag finna tid att ta mig/oss in mot staden och leta avslutningskläder för tjejens skolavslutning. Det går nog.
Fast ja, till vem? Till mig själv antar jag. Har ju ännu inte hittat några bloggpolare och så vitt jag vet har jag inga läsare heller, haha. God morgon fröken luftrum! Haft en trevlig natt? Jodå, helt ok. Inga våldsamma aktiva drömmar, lakanen var nytvättade och doftade lika gott som mitt nyfärgade hår. Jodå.
Dock kändes det lite ensamt nu när mitt hjärta inte är hemma. Han har mycket med sin festival nu. Ja. Fina duktiga karl.
Min agenda för dagen ser ut såhär.
1. Fortsätta njuta av mitt kaffe ett tag till.
2. Fortsätta njuta av ljudet av dotter som diskar. (Och verkar gilla det dessutom!)
Äh, längre har jag inte kommit. Någonstans mitt i ovan aktiva schema skall jag finna tid att ta mig/oss in mot staden och leta avslutningskläder för tjejens skolavslutning. Det går nog.
Inte ens när jag vänder mig om
INTE ENS NÄR JAG VÄNDER MIG OM
"Naturen bygger slott
omkring mig, stora rum
som vidder, brunt och blått
Det händer att jag vill fly
Det vilda växer då för dörren
och den enda vägen ut är
genom kloakerna, å, rondellernas
yrsel, oljans brus
och de musikaliska sardinerna
som jag kastar rosor på
innan de försvinner
med krematorieröken
Urbana duvor
motar mig i dörrar
men jag skjuter mig fri
Därute köper jag
klänningar och boots
tröjor, tröjor, skinn och silver
köper mig fri för krafterna
som inget annat vill
än växa, inget annat vill
än makt, men så slår klockan
tolv och tåget blir en pumpa
klänningen aska, skorna
tecken ingen vill se
Prinsen som följde
mig till tåget
går aldrig ner i kloakerna
(men jag återvänder genom dem)
inte ens när jag vänder mig om"
(Ur Ingela Strandbergs diktsamling "Häger på Stockholms Central")
fredag 25 maj 2007
God kväll
God kväll. Idag har dagen mest handlat om musik. Min fina ordnar festival. Trött trött trött. Känner mig inte produktiv för fem öre. Sitter med slinghätta i håret och gissar att jag ser lika meningslös ut som jag känner mig. Klockan är 23.23 och min vänstra mungipa hänger lite lätt nedåt, och slappnar jag av endast l i t e mer än jag gör nu, då blir min haka blöt. Det tror jag starkt på.
Imorgon vaknar jag säkert full av kraft och energi, redo att ta itu med detta projekt. Projekt blogging. Å så duktig jag är imorgon. Jag känner det nu.
Harkel.
Nu avslutar jag.
Godnatt i min hatt / Luftrum
Imorgon vaknar jag säkert full av kraft och energi, redo att ta itu med detta projekt. Projekt blogging. Å så duktig jag är imorgon. Jag känner det nu.
Harkel.
Nu avslutar jag.
Godnatt i min hatt / Luftrum
tisdag 22 maj 2007
Startar här.
Känner mig långt ifrån klar (varken i huvud eller på skärm), gällande hur denna blogg skall se ut. Jag är inte heller helt klar gällande min egen inställning till mitt eget framtida bloggande. Jag har dock bestämt mig för att skriva rakt upp och ned, om och kring mina känslor, mina tankar, faktiska händelser, fiktiva händelser (och jo, det finns sådana också). Jag har under största delen av mitt liv skrivit mycket. Mycket om allt. Mycket om inget. Detta är dock första gången jag gör det offentligt på detta sätt. Första gången det blir en helhet. Inte dikter, citat, foton och dagboksinlägg sparade och körandes i olika filer. Jag vill inte ta på mig någon mask, visa upp en verklighet som inte är min egen. Jag vet att jag kan provocera utan att för den delen ha det som intention. Jag söker aldrig aktivt upp debatt men drar mig inte för konstruktiva diskussioner. Jag är ibland väldigt förvirrad. Jag är ibland väldigt arg. Jag är ibland väldigt ledsen. Men jag är också glad. Det finns glad. Det finns dock process, process i eget liv som rör upp. Starka känslor, bubblande känslor. Tumult.
Mer imorgon. Nu är jag fruktansvärt trött och har mängder av skolarbete.
Kärlek till alla
Mer imorgon. Nu är jag fruktansvärt trött och har mängder av skolarbete.
Kärlek till alla
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
