Trött och huvudvärk

Jag är så trött. Jag är glad och lycklig och olycklig och sorgsen.

Jag är glad och lycklig för att taktilmassagekvinnan var en ängel.
Så måste det vara. Hennes rum var fyllt av ljuslyktor och lugnande meditativ musik och bananer och äpplen och kokosgodisar i gröna och lila och blå glansiga papper och mjukisdjur och empati och bekräftelse.

Vi pratade om integritet. Vi pratade om hur hon hjälper mig om det smärtsamma uppkommer vid beröring. Hon såg och bekräftade och gjorde mig inte liten med sin blick eller med sina ord. Jag kände mig omfamnad och trygg och, hemma. På något sätt.

Det gick inte bra hos min psykolog idag. Visst kom jag till insikt om vissa saker. Om mina försvar och kontrollbehov och om hur mycket jag älskar och inte vill förlora min älskade fina Han. Han, blir ett hot för att han ruckar alla mina försvar och jag är inte i kontroll när jag måste kompromissa om mitt utrymme. Både det yttre och inre. Hela mitt liv har handlat om kontroll. Att vara redo och beredd ifall det som inte får hända ändå händer. Och det har alltid hänt. Mm, jag älskar honom. Vill. och. tänker. inte. lämna. förlora.

Men annars är hon motsatsen till vad jag upplevde hos massagekvinnan. Jag känner inte överdrivet förtroende för henne. Jag känner mig inte trygg i hennes stol i hennes sterila kontorsliknande rum med sjukhusbelysning och icke-existerande grönväxter. Och ibland känns det som om hon ser mig mer som en process och diagnos (fast jag har tydligen ingen sådan nu.) Hon bekräftar sällan och ser mig inte ofta. Människan T. Hon generaliserar nästan jämt och sedan har hon tydligen bestämt att hon vet vad som är bättre för mig än jag själv. Och i denna minnesresa är det ytterst smärtsamt när någon agerar så.

Idag tog jag upp detta med jobb istället för studier. Ett tag iallafall. Jag menar, jag vill ju för guds skull plugga när tiden är rätt! Jag tror på mig och min förmåga under rätt omständigheter! Detta sa hon skulle inte gå om jag är sjukskriven 50 procent. Nä. Så då kan vi ju sjukskriva dig på halvtid i en månad bara, men kanske att det inte ger dig något att vara sjukskriven, det kanske visar sig att om en månad kan du studera på heltid och samtidigt ta jobb!

Alltså va? har hon inte hört något av det jag sagt? ska jag helt plötsligt göra MER än jag gjorde före dessa minnen kom upp? Jag sjunker iallafall djupare ned i stolen och säger Ok. Vi gör väl så. Jag vet att jag aldrig orkar. Jag orkar ju knappt med att andas vissa dagar. Men jag orkar inte ägna hela timmen till att diskutera detta. Jag känner mig kränkt.

Mor kom förbi när jag kom hem efter dagens tumult iallafall. Jag var som vanligt. Hon med. Hon var darrig på rösten och det första hon sa till mig och min sambo var att hon hade ont i själen. I hjärtat. Jaha, here it goes. Jag märker att jag snabbt hamnar i mönstret av att bekräfta hennes upplevelser och känslor. Jag blir mamma åt mamma. Vi pratar om väder men inte särskilt länge. Hon förminskar det mesta jag säger och jag orkar inte bråka. Hon berättar om sina mediciner. Om hur hon avskyr läkare och psykologer. Och när jag ska säga något som jag finner viktigt, i mitt liv, så gör hon som hon alltid gjort. Hon viftar med handen och säger ; jaja. Och skrattar lite och börjar att prata om något annat.

Jag får ofta lägga band på mig själv. Jag har svårt att finna mina gränssättningar i närheten av henne. Jag berättar för mycket om mitt liv. Berättar om saker som hon kan vända emot mig. På ett eller annat sätt kommer hon att leta efter svagheter i mina historier. Tyst T, tyst med dig, får jag tyst upprepa hela tiden. Jag berättar iallafall om konfrontationen min dotters väns mor. Då fnyser hon och börjar att skruva på sig. Så allvarligt är det nog inte, säger hon. Hon (barnet) kanske hittar på, du vet hur fantasin kan skena iväg. Men mamma, hade hon sagt detta i skolan skulle det vara anmälningsplikt! Finns det bara en misstanke så måste jag ju agera!

Men gumman, de har kulturella uppfattningar om vad barnuppfostran innebär. Ursäkta, va? Hon har bott här i femton år, och vad är det för tankesätt? Jamen, tur att du inte anmält iallafall. Så skrattar hon lite för att visa hur fjantig hon tycker att jag är. Allt är inte svart eller vitt T säger hon.

Jo, hur i helvete är det annars? Säg mig det. Hur fan kan barnmisshandel vara annat än vidrigt och svart?