onsdag 12 september 2007

Drömmar och skit.

Jag drömde jobbigt inatt och känslorna är kvar i mig. Sorg och vanmakt. Så otroligt starkt. Min kärlek lämnade mig, helt plötsligt, out of the blue kom han och berättade att han inte hade lust att umgås med mig mera, han ville inte sova med mig. (Ja, han sa så i drömmen.) Utan han skulle på fest med grabbarna och han skulle träffa en tjej som var mer intressant än jag. Tydligt att det är jag i en viss ålder. Tonårs T. JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT RÄDD och jag låter tårarna spruta i min ensamhet. Men när jag pratar med honom kommer försvaren in. Jag låter sur och avig och slänger på luren i örat på honom. Mer eller mindre. Det börjar att krypa i kroppen på mig.

FAAN! Jag som de senaste dagarna tänkt så mycket på självutveckling och jag ska köpa böcker och skriva i och fan och fan och fan. Jag är visst inte motiverad eftersom jag låter mig agera. Jag har ju bestämt mig. Trodde jag. Jag vill ju inte förlora honom. Men när vi talar i telefon vill jag mest skrika rakt ut - JAG HATAR DIG FÖR ATT DU KOM IN I MITT LIV och ruckade på allt. OCH JAG VILL SKRIKA PÅ DIG FÖR ATT DITT LIV ALLTID FORTSÄTTER SOM VANLIGT och du tänker på att lägga golv och checka hur många kvadratmetrar och var du ska köpa din lunchmacka medans jag DÖR här hemma. JAG ÄR INTE REDO FÖR KÄRLEK! (Jag förtjänar inte kärlek.)

Igårkväll före jag skulle somna skickade jag ett sms till honom där jag berättade att jag älskar honom så fruktansvärt. Och att jag skrivit en dikt. Till honom. Idag slänger jag telefonen i örat på honom. Fan, så tydligt vad det handlar om men jag orkar inte jag orkar inte jag orkar inte. Jag är urusel på detta. Kärlek. Hatar ordet. Just nu.

Nu känns det bara som att jag skriver om misär och skit. Jag hade ju en underbar dag igår. Största delen av den iallafall. DEN skulle jag ju skrivit om. Jag var fylld av blommiga tankar och fina känslor. En stor del av tiden. Iallafall. Min dotter var hemma från skolan pga av förkylning och vi lyxade till det ordentligt. Vi bakade pizza och efterrätt - (Snickers & Mjölkchoklad Cheesecake)- ljuvligt och farligt onyttigt. Sedan såg vi på två superbra filmer tillsammans och myste. Jag pratade med kärleken i telefon och var sprudlande och han var kär. Undrar hur jobbigt det är när jag är avstängd och lägger på luren före han hinner säga att han älskar mig? Känslan är att han kommer att lämna mig och tröttna. Förnuftet säger att jag bara en liten procentdel av tiden agerar på detta sätt. Jag vet, men ändå.

Det är de gånger allt går åt skogen man minns. Jag minns.

Idag händer mycket. Jag måste berätta för min psykolog att jag inte vill gå hos henne längre. Jag måste konfrontera mamma gällande vissa saker. (Hon börjar att bli påträngande nu och vill att allt ska vara som vanligt och att min dotter ska sova där.) Jag har inget annat val. Jag ska också ha ett annat "myndighetsmöte" i eftermiddag där jag kommer att förklara att jag sjukskriver mig själv. Eftersom ingen annan vill ge mig en paus så ger jag mig själv den. Jag är så illa tvungen att skippa mina pengar och bli ekonomiskt beroende av min sambo ett tag. Inte kul, men vad fan gör man.

Jag är så djälva less på mig själv idag.

2 kommentarer:

Anonym sa...

å, vad allt är jobbigt just nu. önskar jag kunde peppa dig, sitta på en stol bredvid som stöd när du ska prata med alla. men du fixar det säkert alldeles jättebra. och om du känner att det är rätt beslut, så är det ju bara att go for it. jag håller på dig!

värme och kram om du vill

Luftrum sa...

Tack catza! Jo det gick faktiskt jättebra. Jag tar tillbaka kontrollen och makten i mitt liv. Känner jag. Genom att inte lägga hela mitt liv i fel beslutfattares händer. Jag ska finna de rätta. För mig. Om det så ska vara det sista jag gör.

Tar gärna emot kramen och skickar en (eller hur många du vill) tillbaka!