lördag 15 september 2007
Jag ser att det förra inlägget helt och hållet är mitt barns tankar och känslor. Jag skäms faktiskt för inlägget, men låter det finnas kvar. Att censurera henne blir ju helt fel. Hon behöver ju faktiskt hjälp. Just nu kan inte jag ge henne någon omfattande sådan eftersom även jag är helt utslagen. Men jag ska hitta någon som kan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är bra. Du är bra. Om du inte orkar ge henne hjälp själv, behöver ni söka hjälp. För att du ska orka gå vidare och bli hel.
Tack så mycket.
Skicka en kommentar