torsdag 6 september 2007

Terapi, taktil och jobb.

Jag antar att jag är rätt dissocierad. Jag antar att alla mina försvar är påkopplade. Jag antar för att jag orkar inte känna och tänka på det alltför mycket. Jag orkar inte bli sårad/såra. Jag orkar inte älska och bli älskad tillbaka. Jag orkar inte hoppas och få mina förväntningar kastade i ansiktet. Jag orkar knappt andas samma luft som alla andra, jag orkar inte dra upp min persienn för att säga hej till världen, för det betyder väl att jag accepterar den och min roll/delaktighet i den?

Men tänk om jag skulle byta ut ordet orka mot våga?

Mycket som händer idag. Ska till psykologen. Försöka att förklara att jag inte vill plugga 50 procent heller, utan att jag vill tillbaka till mitt underbara jobb på deltid istället. (Där stortrivs jag och känner mig kompetent så det ryker om det.) Och var det inte det som var meningen med att jag skulle plugga? så att jag lättare kunde få skilja på nu och då? När jag pluggar är jag bara i då. Så är det just nu tyvärr.

Ska också träffa taktilmassage personen. Ska bli intressant. Sedan, när jag hämtat min lilla på fritids, ja då, kommer moder i egen hög person. För första ggn sedan jag sa att jag ville ha en paus. Hon vill träffa mig och sitt barnbarn. Och det får hon.Rädd att hon kommer att prata om sin medicinering och om hur deppig hon är bara. 3 st mediciner äter hon tydligen nu säger min storasyster. Jaha. Jaa. "Du, jag vill att du ska tänka på en sak, sa min sambo nyss. Ge inte allt denna gång." Näe, ska prova på att vara stor och att inte förminska mig själv. Frågan är hur pigg (och stabil) jag kommer att orka vara efter en lång dag med både terapi, taktil och jobb. Ja, det återstår att se. Doesn't it.

Jag har känt mig fullständigt nere och värdelös och fattig också. Igår nådde det sin kulmen. Tror jag. Min sambos lön är sen från Norge pga skattesedel på vift osv. (Ja ni vet, same old. Mhm.) Och mina pengar likaså. Vi skulle ha det bättre denna månad än på länge, istället har vi fått vänt på varenda krona och funderat en extra gång på antalet kaffekoppar att brygga. Visst, pengarna kommer. Men var fan är de nu? Jag ser dem inte! Syns inte finns inte.

Jag fick iallafall nyss reda på att mina pengar kommer imorgon och vi KAN åka till Sthlm after all. Bra. Då har jag en orsak att
fortsätta leva.
Det har du ändå T, det har du ändå.

Jag är nere.

4 kommentarer:

Nanna sa...

Ha en bra dag! Du är modig tycker jag och dessutom skriver du jättefint och din röda tapet är en fröjd för ögat!

Luftrum sa...

Tack så mycket vännen! Glad är vad du gör mig!

mim sa...

*kram* om du vill

Luftrum sa...

Tack för kramen mim. Jag tar gärna emot den.