Jag är liten med sprängfyllt bröst
Ångest
Jag måste gå till dagis och stirra på blå byggnad
gula fönsterkarmar
lekande barn
glada barn
Jag är ingen jag är ingen
Vem hör mitt rop på hjälp
när jag inte ens kan tala
inte kan se
när ögonen är dimmiga
av självförakt
i varje fönster
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag har läst. jag har bara inte kommenterat... för jag är så.. tom... men du... jag är här. och du är bäst i världen. minst.
värme
Hälsningar!! Funderare I har låter du en mycket intressant blog… så mig läsa dig med stillhet:),
På något sätt besöker varma hälsningar från Chile, mitt utrymme, om du önskar, och något att säga din kommentar även på ditt egna språk.
Jag fick en översättare, så du kan översätta från spanjor till engelska eller svensk.
En kram!
Tack så mycket korp. Jag läser dina inlägg också. Känns dock som att man pendlar mellan att vara tom, alltför speedad, eller supertrött. DU gör ett fantastiskt arbete, du är fantastiskt bra på att vara du. Och du är fantastiskt fin.
Värme och kramar
Skicka en kommentar