tisdag 27 november 2007

Ovan ytan

Jag är ovan ytan. Gårdagens terapitimma gjorde susen. Vi pratade massa om min kämpe. Det är till största delen henne jag varit styrd av under en lång period. Det är hon som vill avlägsna M när han gör fel.

Jag talar en hel del med henne nu, (lilla fightern) och tillåter mig att andas istället för att slåss för mitt liv. Hela tiden. Det tar för mycket på krafterna. För att ta hand om mina minnen och mina (inre) småttingar, måste jag ha koll på vem som är framme. Handling och konsekvens osv.

Jag åker till Norge på torsdag ändå. Ser faktiskt fram emot det, nu när jag är vuxen. Köpt en lång galaklänning dessutom. Fast ja, jag gör en liten rebellvariant av hela outfiten. Jag menar, de måste ju släppa in mig trots att jag inte ser ut som en gräddbakelse. Min klänning är lång och svart med lite gulddetaljer. Sedan har jag en massa roliga detaljer. Bland annat ett blingbling-halsband med ett kasettband på. (Ja, inte ett riktigt.) Tycker om att det inte riktigt stämmer överens med temat.

Vill avsluta med ett uttalande som kan låta väldigt... pubertalt. Eller som tonårsjag kanske, men jag vill verkligen säga och skriva det. Jag föraktar min mor. Jag föraktar henne.

6 kommentarer:

Isprinsessan sa...

Konstigt att man alltid får en känsla som känns "fel" när man säger något om mammor (eller sin egen mamma). Men det känns tonårsupproriskt på nåt sätt. Själv rev jag sönder en målning mamma gjort. Väldigt barnsligt men skönt...

Värme
a.

Och slå dem med häpnad på festen.

Luftrum sa...

Jo, vet vad du menar. Det är ju också så "förbjudet" att säga sådant. Speciellt när man ägnat hela sitt liv åt att överse, ta hand om, och leva genom sin mors behov, på något sätt. Jag har aldrig förrän nu känt att jag fått utlopp för dessa känslor gentemot min mor, de har aldrig känts riktigt "legitima". Känslorna.

(Det känns rätt befriande, det tonårsupproriska, och jag har gjort en liknande sak som du...)

Tack!

Anonym sa...

du är bra :)

värme

Luftrum sa...

Tack fina fina korp. Just nu är allt bara så förvirrat och jag vet knappt VEM jag är. Men men, allt har sin tid och plats.

Kram!

Anonym sa...

jag är här och läser, fast jag har tappat orden. så jag skickar bara en massa kramar och kul-önskningar till festen.

Anonym sa...

men du är bra ändå, vem du än är :)

hoppas saker blir tydligare och faller lite mer på plats snart

värme