Hade hoppats på att vakna till en ny dag, ett nytt tillstånd. Kanske jag till och med känner mig tillfredsställd när jag vaknar imorgon? Kanske kanske kanske får jag sova gott och att sömnen gör mig gott?
HA, vem försöker jag att lura. Och egentligen, är det inte så att jag verkligen VILL minnas? Jag sa ju det till mig själv igårkväll före jag somnade. Att det är dags nu. Ja, tydligt att jag är splittrad. Vilken del av mig vill minnas och vilken vill sova och glömma och tänka att allt är en dröm?
Jag vet att jag var superrädd när jag somnade. Jag låste dörrarna till mitt sovrum och kröp ihop till en boll. Kanske någon lurar där i mörkret? Jag minns också att jag var arg, jag ville slå och skrika. Banka på mor och far. Jag minns att jag kände mig äcklad av mig själv, jag minns att jag förstod var äcklet och skammen kom ifrån.
(När jag är rädd, fruktansvärt rädd, blir kroppen upphetsad. Sådär sexuellt.)
Idag när jag vaknade var jag besviken över att kroppen fortfarande var spänd. På att jag fortfarande ville slå. Besviken på mig själv för att jag är så fruktansvärt irriterad på barnen som grisar med sin frukost och låter lite väl mycket.
Jag måste verkligen lära mig att kommunicera med min kämpe. Måste börja att relatera till henne på riktigt, känns som att det är nyckeln till en hel del. Få henne att förstå att allt inte handlar om att attackera innan...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag vet att jag har skrivit om det förut, men det tål väl att skrivas igen. min kropp reagerar också så, med att bli sexuellt upphetsad. som till exempel natten till igår, då jag drömde hemskt om våldtäkt. det känns väldigt konstigt, men jag vet att min terapeut hade nån bra förklaring (som jag tror att jag skrev här sist) som gör det hela mer begripligt. och det är väl så vi är. begripliga. bara det att man får jobba så hemskt för att begripa.
kram och styrka till dig. du är bäst som klarar av dig och barn och alltihopa.
Det gör inget att du skrivit tidigare, jag har ännu inte pratat med min psykolog om detta, och ja, klart jag förstår samband osv, men, missförstå mig rätt, jag känner mig mindre ensam när du berättar. Det är inte fel på min kropp, den förråder mig inte, det är. en helt. naturlig. och inte. ovanlig. reaktion. på en väldigt. onaturlig. situation.
Mängder av värme ljus och styrka till dig!
Skicka en kommentar