Har nyss läst en bok om en kvinna som blivit utsatt för övergrepp och nu jobbar som prostituerad. Väldigt vanligt. Blir ledsen. Väldigt upprörande.
Annars? Ja, känner mig rastlös. Min lilla har saker att berätta, tror jag. Det känns som att det nalkas sanning och känslor. Måste hålla ihop tills dottern lägger sig. Sedan kan jag gråta, banka på kudde, skriva.
Just nu vill jag proppa mig full med känsloförminskningar. Eller försköningar om man så vill. Jag vill äta massa choklad. (Men nej, jag är relativt hälsosam och vill inte. Egentligen.) Jag vill ta ett glas vin. (Men nej, vanebildande och ett steg i den riktning jag vägrar att gå.) Glass? nötter? mat? -Flåsar som en hund- Måste stå ut och acceptera.
Jag har tänkt på att jag måste ta mig själv på större allvar. Sluta att vara så jävla självuppoffrande. Och börja att reflektera över när jag tror att jag är självuppoffrande, men i själva verket mest är ett barn som inte vill vika sig något mer. Och börja att hävda mig i situationer där jag gärna förminskar mig själv för fridens skull. Undrar om detta är en del av min läkningsprocess? Jag börjar få kontakt med min ilska, på riktigt.
Skrev ett sms till kärleken i Norge. Skrev att det nog är bäst att vi inte pratar idag. Skrev att jag inte vill tippa ut alla ton sorg och ilska på honom. Det finns en risk för det, när jag är i detta läge. Och det är ju inte honom jag är arg på. Kändes otroligt skönt att skriva det, det är första ggn sedan min psykolog föreslog att vi skulle göra så under kritiska dagar. För att undvika onödiga meningsutbyten som bara blir dumma dumma. In the end. Men att faktiskt ge mig själv den rätten! Att säga nej, idag måste jag ta hand om min verklighet och ingen annans. Det kändes stort. Och det är nu jag börjar fundera över gränser och att sätta ned foten. Har jag gjort det tillräckligt i vår relation? Vissa tycker till och med att jag borde stå ut med mer, men de kan ta sig där bak. (Har en fika "vän" som gärna vräker ur sig knäppheter.)
Ja, ilska var det idag. Befriande.
tisdag 6 november 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar