Kaos igen. Bildterapin drog upp mycket till ytan. Plus att min dotter låg hos mig inatt och klagade på smärtor där nere. Där nere ni vet.
Känslor av galenskap är närvarande. Jag skrev ett sms till M (sambon) om att jag snart inte klarar mer. Snart går det inte att låtsas vara "normal" när hela min värld kaotisk. Han ringde upp och var orolig. Jag sa (med en röst knappt JAG känner igen) att vi inte borde prata nu, för jag vill slåss och skrika och skära upp halsen på minsta lilla hot mot min överlevnad. Sedan sa jag hej hej och ha det bra och la på luren.
Han avskyr när jag lägger på före han hinner säga hejdå. Han känner sig avvisad då. Han skrev ett sms, ett rätt hotfullt, att så FÅR jag aldrig mer göra. Aldrig.
Sedan pratade vi och han var arg och jag var i ett annat tillstånd. Nu klarar jag inte denna relationsstress mer. Vi är inte bra för varandra just nu, och det har jag sagt till honom.
Jag måste klara att hålla huvudet över ytan, och som det är just nu vet jag inte. Jag vet fan inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Nej galen är du inte... Kanke är andas det enda du ska göra nu. Jag vill inte ge dig en massa råd när jag kommenterar - men de dyker liksom upp automatiskt. Hur eller hur, jag blir en smula trött (underdrift där...) bara av att läsa allt som händer och ska göras i ditt liv just nu. Hade det varit jag hade jag haft alla taggar utåt och morrat åt alla som kom i min närhet... Du kämpar ju på - hela tiden. Du är inte galen - du är en kämpe!
Värme
a.
PS. Apropå galaklänningar så finns det en hyrbutik på Hornsgatan som har duktig personal som lyssnar och fattar vad man är ute efter. Bröllopskällan heter den. DS.
Kom på att det nog mest är i mitt huvud du bor i Sthlm...
får jag hålla i handen lite? vi ska göra pangkakor nu. vill du ha en kanske? eller två? eller lite te? eller bara vara ifred?
/lilla korp
Isprinsessan ; tack för dina ord. Hela jag blir fylld på bredden av värme, av att känna sig förstådd när man räknar med motsatsen.
Och tyvärr så bor jag inte i Sthlm, jag har gjort det, fast det hör nog inte till saken. (Men helt fel ute var du inte). I min lilla stad Sundsvall, finns nog enbart en sådan hyrbutik, därför kostar det skjortan. Surt sa räven!
Värme!
Hej korp! Jag vill jättegärna sitta mittemot dig och titta på dig och äta pangkakor och känna mig trygg! Jättejättegärna! Tack!
/Lilla T
jag håller med isprinsessan - andas. andas så mycket du kan och försök hålla dig i nuet. du är inte galen, inte det minsta. men dina omständigheter är helt hemska. hemskt hemskt hemska. försök ta hand om dig och din lilla och dottern, låt resten vila ett tag. kanske? om det går.
skickar massor med snälla kramar och styrka och ett litet ljus som vakar över er.
Usch vad jobbigt du har det, hemskt när det blir så trassligt på relationsplanet för att man mår så illa i sig själv. Det är viktigt att kämpa men bra att "let go" också, svårt att förklara, jag upplever själv att jag började må bättre först när jag "let go" och lät "galenskapen" ta över, dvs. när jag blev sjukledig och gav lov åt mig själv att ta hand om mig själv och bli så "sjuk" (eller "frisk" egentligen) jag behövde bli med tanke på allt jag varit med om. Det gick så otroligt mycket energi åt till att "hålla tillbaka", om du förstår hur jag menar.
Nå jo, det är ju inte så svartvitt, och det som funkar för mig kanske inte funkar för ngn annan. Inte meningen att börja ge några råd här (gör det annars bara...), ville bara dela med mig det här. Jag tycker du är bra och är här och läser. Önskar att du inte behövde ha det så jobbigt, håller dig i mina virtuella armar om jag får...Kram N.
.:.kommer med pangkaka med rivet äpple på och en stor kopp te .:.
det är frukost på sängen. om du redan stigit upp så får du sätta dig i täcket igen för annars blir det fel känsla. det ska va känslan av att denna dan börjar bra och snällt för det vill vi. att den ska
kramar
Tack alla fina som skriver. Tack tack tack, ni är så fina. Önskar att jag kunde svara. Imorgon kanske.
Kramar till alla
Skicka en kommentar