Hus?

Bilden hoppar och flimrar på min näthinna och jag vet inte om det är den eller jag som är overklig.

Jag vet inte om det röda huset med vita knutar är en filmatisering av en oläst bok eller om boken är läst men inte skriven.

Jag kliver in i huset och springer mot väggarna i jakt på dörrar att smälla igen och gömma mig bakom.

Jag förstår inte varför de inte finns och varför de inte går att smälla. Jag förstår inte varför huset är tomt och allt som existerar är månsken mitt på ljusa dagen.

Jag förstår inte varför köket ligger i mörker och vardagsrummet är ljust och blommigt och fluffigt men ändå, så fruktansvärt kalt.

Jag ser en hund skälla ute på gården och jag undrar om den är lika ensam, som jag. Jag undrar om den fått mat eller sanningar serverat till frukost.

Den kanske svälter och är hungrig, som jag. Jag undrar om ögonen blixtrar när den blir ledsen eller om den ibland jagar sin svans på jakt efter hår att slita.

Jag sätter mig ner en stund och blickar utåt medan rummen blir tömda. Något river mig i nacken och jag undrar om det är en spik eller om det är dags igen.

Dags att kräkas upp allt det röda och svarta som jag inte vet vad det är. Om det är dags för kyssar och smek eller tid för nytapetsering.

Jag är så trött på att stirra in i den lila tapeten som alltid men aldrig ändrar form. Jag är så trött p å att riva mig på soffkuddar överallt där jag sätter mig.

Jag orkar inte titta mer.