lördag 7 juli 2007

Gamla anteckningar

Sitter och läser igenom mängder av gamla dagboksanteckningar. Terapirelaterade. Tänk att jag för snart två år sedan började att minnas, men valde sedan att stänga locket på. Fortsatte att tränga bort. Tills det bubblade upp i mitt medvetande igen det vill säga.

060219

Sover i ingenmansland, allt är svart och oändligt och min kropp och jag är inte längre ett./Liten

Haft massa korta förnimmelser från mitt förflutna. Men jag vill ha mer! Jag vill veta vad som hänt! Det driver mig galen ibland. Ibland tror jag faktiskt att mina minnen alltid kommer att vara mörklagda och ibland tror jag även att jag inbillat mig allting. Det är ju sådant jag gör. Vild fantasi, var det inte så de alltid sa? Såg på uppdrag granskning igår om hemska förhörsmetoder polisen använde sig av i ett fall med en oskyldig man som blev satt i arrest, anklagad för att kallblodigt ha mördat sin hustru. Under förhören som pågick under många månader försökte polisen tvinga på honom deras ”sanning”, det var han som var mördaren! Att han aldrig förstår! Du har ju mördat henne, varför erkänner du inte? Hur ska du kunna gå vidare med ditt liv med denna hemlighet i ryggsäcken? Du kommer att förgöras, fattar du inte?
Till slut kom det fram bevis som visade att han var oskyldig och han släpptes.
I en intervju med denna stackars man sa han att ”till slut trodde man ju på vad de sa, det är nog jag som gjort det ändå! Och jag kanske är riktigt sjuk.”

Jaa, man drar vissa kopplingar. Mina föräldrars sanning finns i mig fortfarande. Jag kämpar mellan den och min egen.

Huvudet värker och mitt ansikte är alldeles svullet och rött, varför ska det alltid vara såhär, jag är alltid ledsen med ansiktet under kranen. Kallt vatten ska vara bra. /Liten

Syrenbuskarna luktar underbart och solen skiner. Gräset är fullt av morgondagg, tror att det har regnat i natt. Himlen är alldeles blå och det kommer alldeles säkert bli en underbar dag. Det drar lite kallt om mina shortsbeklädda små ben, men det gör inget. Pappa är inne i stugan och hämtar bilnycklar. Snart sätter vi oss i bilen och åker ner till farmor där det luktar varmt, underbart och hemtrevligt av köttbullarnas förberedelser. Jag älskar att åka till farmor, åh, jag kommer att springa runt på hennes gräsmatta och njuta av solen. Kanske tar farfar eller pappa med mig en sväng till byn och köper en glass åt mig också. Jag är så glad. /Liten

Jag vill skriva en bok, men det blir lagt på framtiden. Snart ska J på kalas och jag ska förbereda lite. Tappa upp ett bad och så.

21.12

Den växande oron i kroppen ledde mig till dig. Jag frågade vad det var, varför så orolig? Det visade sig att du var rädd, rädd och trasig. Utsatt för nytt övergrepp av något slag. Du var hemskt olycklig i alla fall. Bara iklädd trosor gick du fram till mig i barndomsrummet med röda tapeter. Du var endast iklädd trosor och smutsig blick. I mina ögon är du alltid vacker dock. Vi kramades länge och jag försökte berätta, få dig att förstå, att det han utsätter dig för är kriminellt och elakt. Men jag förstår, det är där du backar, han är ju din -, han älskar ju mig och vill mig inget illa menar du. Och jag svarar så gott jag kan. Sen gjorde jag dina favoritmackor med smält ost och champinjoner, och hämtade ett glas coca-cola. Men i ditt rum ville du inte sova, så nu ligger du nedbäddad i farmors bäddsoffa. Du är värd så mycket bättre, och din värld kommer inte att rasa samman genom att inse. Om ett tag kommer du att känna hur vacker du är, hur värdefull du är, och då kommer du att våga. Våga för att bli fri. Våga för att kunna känna riktig kärlek. Tack för att du kom min ängel.

Inga kommentarer: