Idag har jag sett filmen "The secret", och ja, hade här tänkt skriva en lång utläggning om metafysik och och och, ja. Men energin försvann. Tar den korta versionen och beskriver vad den handlar om för er som inte hört talas om den.
The Secret är en metod som (egentligen) varken ä r, eller någonsin v a r i t, en hemlighet. Inte TOP secret anyway. Boken/filmen innehåller iallafall praktisk kunskap om hur man blir mästaren i sitt eget liv. Enligt The Secret är nyckeln till lycka och framgång positivt tänkande. Det låter enkelt, men kräver en hel del jobb, enligt personerna bakom filmen och boken som orsakat något av en väckelse inom nyandliga kretsar.
Kortfattat går väl filmen ut på att undervisa om ”lagen om attraktion”. Det du tänker och känner attraherar du. Det är ditt sinne som skapar den yttre verkligheten.
Är du orolig för din ekonomi och dina tankar kretsar kring skulder och räkningar är det detta du får: En dålig ekonomi med stora skulder och många räkningar. Men om du fixar en avbetalningsplan och ser till att dina räkningar betalas via autogiro, och fokuserar helt och hållet på att bli förmögen är det detta du kommer att bli: förmögen.
Om du tänker på dina krämpor, pratar om dem och beklagar hur eländig din hälsa är kommer du att fortsätta att vara en sjuklig person. Men om du ber om att få bli frisk, om du föreställer dig att du redan är frisk och känner att du är det, ja då är det god hälsa som kommer att bli din lott.
Du kan få det du vill ha genom att följa dessa tre steg: Be om det du vill ha. Tro på att din dröm redan är din verklighet, här och nu. Ta emot gåvan från universum, känn att du redan fått den. Var glad och tacksam.
Marci Shimoff, en av dem som medverkar i filmen, säger så här:
”Den enda skillnaden mellan människor som lever på det här sättet, som lever i livets magi, och dem som inte gör det, är att de som lever i livets magi har särskilda vanor. De har gjort det till en vana att använda sig av lagen om attraktion, och magi uppstår vart de än beger sig, just därför att de kommer ihåg att använda den. De använder sig av den hela tiden, inte bara som en engångsföreteelse.”
När filmen slutar, efter en och en halv timme, känner jag att filmens extremt positiva budskap och entusiastiska anda har smittat av sig. Jag klagar inte ens på att den var för ”amerikansk” i sin stil vilket jag kan ha som vana att göra vid utvalda tillfällen. Fast efter en timma eller två "landar" jag igen och börjar att analsera innehållet på en annan nivå. Det var denna anayls jag tänkte få ner svart på vitt här, men något gör att jag inte orkar. Det får bli i morgon istället. Eller i övermorgon.
Men oj, hej självreflektion. Jag har märkt att jag faktiskt h a r problem med att analysera och reflektera över saker och ting nuförtiden. Sådant som inte har med mig själv att göra då dvs. Kanske är därför jag inte vågar ta analysen här? Eller ens skapa mig en fullständig uppfattning i mitt huvud. Det känns som om min bearbetningsprocess (eller snarare trycka ned under ytan tills att jag får rätt hjälp) tar upp alla rum. Och ändå säger forskarna att det är en sådan liten del utav hjärnan vi faktiskt använder. Hmm. Ja, iallafall så kan man väl säga att jag inte fungerar så bra rent intellektuellt, vilket suger. Jag orkar inte hänga med i debatter på teve, (eller hänga med kan jag väl, men inte dra en e g e n analys återigen), jag klarar än mindre av att själv hamna i diskussion, då börjar jag att ifrågasätta mig själv och min ståndpunkt på en gång, eller så blir jag fylld på bredden av känslor och vill bara lägga mig under ett täcke och gråta.
Jag är väldigt liten igen. Min lilla tar upp väldigt stor plats och jag vet ej vad jag skall ha för förhållningssätt. Jag är fruktansvärt förvirrad. Imorgon ska jag till min psykolog A dock, då får vi se. Se se se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar