Känslosväng!

Ja... Denna process, process process process, gör så mycket med mig att det knappt går att beskriva, sammanfatta med ord.
Jag har lärt mig att verbalisera saker, sammanfatta, förstå och acceptera. Men... Ja. Suttit mig ned här många gånger för att skriva, se svart på vitt, vad som händer, men det är svårt. Svårt. Kasten mellan känslotillstånd är så många (trodde jag kommit bort ifrån det...), och att förklara vad som händer och hänt, blir svårt.

Jag läser andra överlevares bloggar och gråter, som ett litet barn. Både den vuxna kvinnan och min lilla, mina små. Igenkännande. Jag är inte ensam om mina erfarenheter, vi är inte ensamma.

En sak jag märkt dock, är att när jag testas av "yttre part", och inte av mig själv. Blir satt i en "knivig" situation, så finner jag tillbaka till min styrka och integritet. Den integritet jag jobbat hårt för att finna, under några år. Allt detta låter nog rätt diffust utan närmare förklaring... Skall ta och berätta vissa detaljer mer ingående annan dag. Nu ska jag torka tårarna efter att ha läst trasdockans inlägg på ÖVERLEVARE. Sedan skall jag ta och umgås med min Fina.

Kärlek / Luftrum