Idag direkt efter mitt möte med läkaren kom en god vän och hämtade upp mig. Vi åkte hem till mig för en mysig fika och skön konversation. Vi bytte även julklappar och denna tröja är vad jag fick. Hon hade sett den och direkt tänkt på mig. Jag blev oerhört glad. (Även om hon halvt på skämt skrattade och sa att ja, du är ju rätt unik T, väldigt knäpp, liksom på ett speciellt och unikt sätt.) När det kommer från henne vet jag att hon menar väl.
Ont i huvudet nu och ska sova. Lyssnade på gudstjänsten fina korpdotter länkade till i sin blogg och det blev liksom en urladdning då tårarna bara strömmade. Och just, läkaren skattade min depression som medelsvår och nu ska jag käka cipralex.
Godnatt min(a) skatt(er)
2 kommentarer:
haha, jag blir helt fånigt stolt varje gång nån nämner mig i sin blogg. som om jag skulle vara mer värdefull då, om jag finns tydligt hos andra, på nåt sätt.
jag gillade tröjan. och det är bra att vara unik faktiskt. om man strävar efter att vara precis som alla andra är det lätt att tappabort sig själv helt.
värme och kram
Haha, jag förstår vad du menar. Och förstår vad du inte menar. :) Vill också inflika att du finns tydligt. Hos många och hos mig. Så det så.
Ja jag gillade också tröjan! Tror att det var min lilla som blev helt lyrisk över den. Jag hoppade runt här i köket med tröjan i min famn och kände mig speciell. För en stund. (Norrlands-guld-reklam-varning). Och ja, det är bra att vara unik. Bra bra bra. Snäll och unik.
Värme!
Skicka en kommentar