Idag har jag tagit en liten välbehövd paus i allt arbete med lägenhet. Dock inte helt smärtfritt. Nu kommer känslorna jag lyckats hålla i schack genom att hela tiden vara distraherad. Å andra sidan vet jag att jag måste stanna lite i dem, se mig omkring och jobba med dem. Men det är jobbigt. Nya flashbacks, minnen, tankar, känslor. Jag är i magen hela tiden.
Undrar varför världen är så orättvis och samtidigt som jag vet att jag som liten var ett offer för omständigheterna tänker jag inte låta mig bli det idag. Jag tänker kämpa som ett djur för att inte upprepa barndom. Vill inte vara en självuppfyllande profetia.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
hej fin. har saknat dig med. hoppas ni får det riktigt fint därhemma, och att du har det ok, trots allt kaos, kanske både med minnen, uppackande av lådor och annat...
värme
värme och styrka till dig! du är bra.
Ni är så bra. Tack för att ni finns.
Skicka en kommentar