onsdag 10 oktober 2007

Bankar och slår

Det var bara kvartersvärden. Trevlig man. Allas våran Torsten. Jag har nyss skruvat och slagit sönder ett stort köksskåp. (Och ja, med vilje, det ska slängas.) Otroligt så beftriande det var att bara banka sig svettig. Att skära i pappkartong är också givande. Ditt as! tänker jag och skär och bankar. Ja. Typ så. Jag har också satt ihop vårt vardagsrumsbord och blivit stolt över mig själv. Har märkt hur mycket jag klarar av på egen hand. Fortfarande jättesvårt för mig att ta direktiv av någon annan. När min sambo säger åt mig att göra något blockerar jag mig själv och känner mig dum och otillräcklig. Dum upprepning av barndom som i allra högsta grad fortfarande existerar.

Ber ödmjukast om ursäkt om jag tråkar ut er med renoveringstjat.

Idag lyssnar jag på Kate Nash och Those Dancing days.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm, jag kom att tänka på när jag var hembjuden på middag hos en kompis. Han skulle duscha efter jobbet, och jag blev ombedd att hacka champinjonerna under tiden. Men jag blev osäker och visste inte vilken av alla knivar jag skulle använda. Och sen blev jag ännu mer osäker, hur tunna skulle de vara, skivorna? Det slutade med att jag ringde en kompis och "hittade på" att hans mormor hade dött och att jag var tvungen att prata med honom och därför inte hade tid att hacka champinjonerna. Väldigt långsökt men ja. Tänk att man kan vara så rädd för att göra och vara fel ...

Värme till dig.

Luftrum sa...

Mm, känner igen mig. Gjort många liknande saker. Fortfarande idag gör jag en light variant av det du just beskrev. Jag frågar min sambo hur han vill ha tomaterna, gurkan etc etc, skurna.

Värme!

Anonym sa...

jag tror att jag upprepar mig, men det är skönt att veta att jag inte är ensam om att vara så osäker! tillsammans är vi två.

värme och kram

Luftrum sa...

Så sant som det är sagt. Tillsammans är vi starka. Så det så.

Allt fint till dig!