Jag har en sak mellan mig och min sambo som orsakar mig fruktansvärd inre stress.
När vi har bråkat (eller diskuterat) har han uttryckt att om jag någonsin lämnar min dotter till min mor och far så gör han slut. Han vill inte ens att hon (min dotter) ska få vara hemma hos sin mormor (som hon älskar) när min far inte är där. Han blir sur och vrång och jag känner mig så hemskt liten och maktlös.
Ja, jag har försökt att förklara för honom hur jag känner det när han säger så. Att han begär något som jag och enbart jag måste komma till insikt om, annars tar han över mor och fars plats och blir en person som säger åt mig vad och hur jag ska göra saker och ting. Å andra sidan förstår jag honom. Han älskar min dotter över allt i världen, men ser saker i svart och vitt. Väldigt ofta. Och nej, jag har tagit beslutet att inte lämna min dotter sovandes hos dem (mormor och morfar), trots att även det är så enormt påfrestande eftersom jag så ofta förminskar mig och förvränger min sanning i närheten av dem. Men JAG måste få känna i magen att detta är MITT beslut!
Han förstår inte detta och jag vill mest bara dö när detta kommer upp till samtal.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det låter hemskt svårt. Det verkar som att han har väldigt starka känslor inför detta. Och bara du kan veta/känna vad som är det rätta att göra. Jag antar att det är övergrepp han vill skydda din dotter ifrån? Och de kan ju ske på många sätt och precis när som helst. Jag menar, det är ju inte bara samlag, det räcker ju långt med en smekning här och ett tafsande där. Äh, du vet ju. Jag önskar dig kraft och mod att ta ett beslut som grundar sig på din känsla av vad som är rätt och fel.
Kramar till dig
Skicka en kommentar