Ja, gårdagen började bra. Slutade, mindre bra. Jag och M var sådär väldigt vuxna, hade det mysigt och drack vin och åt gott, och vid sängdags var min lilla sådär helt otroligt upprörd över vissa saker, men jag var på tok för trött för att lyssna, så tryckte istället ned gråten och det upprörda och somnade i det tillståndet. Efter bara ett par timmar vaknade jag med världens värk i sidan. Vid revbenen, förstod att det måste vara muskelvärk av något slag, men aj. Kunde knappt röra mig och kände mig fruktansvärt liten och ja, värkande.
Låg och vred mig och drömde hemskt. (Lyckades somna om.) Vaknade på morgonen av tårar och litenhet. Kröp ihop i hans famn och storgrät. Min lilla frågade honom massa frågor om kärlek och varför inte mamman och pappan kan älska henne? Vad hon gör för fel som aldrig får det hon längtar efter. Hon berättade om skammen och skulden, om hur allt dumt i världen liksom är hennes fel. Efter ett tag fick hela jag ont i hals, huvud, mage. Ryggen/sidan värkte konstant och påminde om litenhet, sårbarhet.
Mängder av minnen idag, inte alls fungerat. Jag som alltid lyckas fungera. Jag som alltid lyckas hålla allt i schack. Kontrollera allt genom att tvinga mig att hantera, fungera i allt vardagligt. Med dottern bland annat. Idag har jag legat och värkt under täcket. M har vandrat fram och tillbaka med dotter till kalas och så vidare.
Vi har även bråkat en del. Faktiskt. Orkar dock inte skriva om det nu. Måste processa allt. Bli lugn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
lilla vill krama din lilla tills allt blir bra
min lilla blir glad och vågar och vill krama tillbaka. Lilla T tycker om lilla korp.
lilla korp blir lite förlägen tänker att det är fel. som om hon ljugit på nåt sätt för man kan kanske inte tycka om henne. eller så kan man det är rörigt i huvet. fast kramas hellre än tänker på det
Skicka en kommentar