lördag 23 februari 2008

Kaos

Allt har varit kris med mig och sambon. Så illa att vi inte kunde finnas under samma tak. Jag tog dottern och for till vår/hennes kontaktfamilj och andades en natt. Skriver mer om detta när jag fått tillbaka andningen.

Bråken mellan oss skapade iallafall så mycket rädsla inom mig att det kändes som om hela min barndom upprepades och nya minnen kom under natten. Minnen av hur pappa slår. mig. Han springer emot mig med något stort i händerna och jag gömmer huvudet, skyddar huvudet i armarna. Rädd, jag känner fortfarande rädslan i magen.

5 kommentarer:

Nanna sa...

Du är i mina tankar. Skickar en kram om jag får...

Luftrum sa...

Tack fina. Tar gärna emot kramen...

skymningsbarn sa...

Läser..och tänker på dig..

skymningsbarn

Toppis sa...

Känner igen den där rädslan.

Hoppas ni är okej nu.

Varma tankar till dig

/Toppis

Luftrum sa...

Tack finisar!