tisdag 29 maj 2007

Våld mot kvinnor och barn

(Notering) - Vi fick i skolan uppgift att skriva ned våra tankar kring misshandel av barn och kvinnor (i Sverige). Och nedanstående textrader är vad det resulterade i från min sida. Det är inte skrivet under strukturerade former, det är med andra ord knappast skrivet i uppsatsformat eller ens liknande.

"Våld mot kvinnor och barn finns och utövas inom alla kulturer och samhällsklasser i Sverige. Vi talar här mäns våld mot kvinnor, (och inte motsatsen) mycket på grund av den procentuella statistiken som visar att det är en överhängande majoritet män som utövar detta förödande våld.

Att den stora delen är män skulle jag vilja säga handlar om de patriarkala strukturer som styr vårt samhälle. Ja, än idag är detta uråldriga system en realitet i landet som skall vara ett utav världens mest jämställda.
Låt oss då titta lite närmare på detta, fram med förstoringsglaset. Om vi nu är så jämställda, och inte har så mycket kvar att förändra, (”det är mest otillfredsställda kvinnor som gnäller!”), varför är då detta våld så utbrett och omfattande? För vad är detta om inte relaterbart till människosyn? Uppfattningen om mäns och kvinnors olika värde. Det finns ett hierarkiskt system som upprätthåller en syn som borde vara förlegad och för länge sedan begravd med andra våldsutövare. För jag vill framhålla att de existerande patriarkala strukturerna är våld. Det påverkar mängder av människor på ett flertal olika sätt, (alla förödande!), och kostar vårt samhälle onödigt med pengar och resurser. Detta våld tar ifrån oss vårt samhälles ryggrad! Det är dags att agera!

Jag skulle vilja säga att detta ämne i allra största grad går att relatera till könsroller och vad som räknas som manligt respektive kvinnligt. Detta är ett inlärt beteende som präglar var individs sätt att se och tänka sedan barnsben.
Det finns en existerande uppfattning om att många män har svårt att tygla och kontrollera sin vrede bland annat. Här går hans sexualitet hand i hand. Vi har alla på ett eller annat sätt fått ta del av ”kunskapen” om hur den fungerar. Mycket mer agressiv än kvinnans. Män är eldiga, män har begär, och kvinnan är där för att tillfredsställa. ”Vill” har bytts ut till ”behöver”. Han ”behöver” tillfredsställelse. Ofta omedelbart. Jag tror att detta i ”vissa” fall blir en slags självuppfyllande profetia för ”vissa” män. Varför tar jag upp sexualitet?Låt mig bara säga ; sexualiserat våld. Tillfredsställer inte kvinnan mannen som präglas av denna grundläggande inställning (gällande makt, kontroll och begär), kan han börja ifrågasätta sin ”manlighet” och i den processen känna sig liten, maktlös, vilket då kan utlösa en ohanterlig känsla. Det ”löser” jag (mannen) genom att förminska kvinnan (med diverse olika handlingar, både psykiska och fysiska kränkningar). Jag (mannen), känner mig liten, då ska jag få dig (kvinnan) att känna dig (bli) ännu mindre. Då växer jag lite i alla fall och min ”manlighet” är räddad. Jag är medveten om att det låter som om jag drar åt remmen lite väl hårt och generaliserar, drar alla över en kam, hur man nu vill uttrycka det. Men anknyter vi detta till den dagsfärska och tvättäkta forskningen, statistiken och de dagliga larmrapporter vi tar del av, ja, då ger jag mig själv legitimitet att ha de åsikter jag har. De är inte grundlösa. Titta till siffrorna. Självfallet har jag vetskap om att inte världens (Sveriges) alla män präglas av detta sätt att tänka, inte har samma referensramar osv. Det finns otaliga mängder fina män. Men nu talar vi våldsutövare. Punkt.

Jag tror att det finns vissa gemensamma faktorer (samhälleligt perspektiv) och personlighetsdrag (psykologiskt perspektiv), som spelar in. Alla dessa behöver inte tas upp här, risken finns då att det blir en c-uppsats, vilket inte är min tanke. Utan jag lyfter fram delar av mina tankar och reflektioner utan en alltför lång tillhörande analys. Även om den finns inbakad i detta arbete.

Jag tror med stor säkerhet att det finns ett antal män (och kvinnor) som vid enstaka tillfälle, (då oftast på fyllan eller i raseri), har höjt handen och att dessa inte vill räknas in i ovan nämnda kategori män. (Inte för att det på något sätt är ok!) Men det jag talar om är det systematiska våldet, som pågår under lång period, där det alltid finns en tanke (och mängder av känslor bakom). Och när vi är inne på området känslor (och känslorubbningar), vet jag att det finns våldsutövare som lider av avgörande psykiska störningar, detta faktum skall är inte att förminska, men det finns en fara med att fokusera för mycket på enbart den gruppen. Vill inte att detta omfattande problem (misshandel), skall ändra struktur och form, och utvecklas till en debatt som äger rum bakom låsta dörrar. Ett fall enbart för psykiatrin.
Detta är ett i full skala existerande och reellt samhällsproblem som berör a l l a på ett eller annat sätt! Det sägs att det i varje skolklass finns minst e t t barn som växer upp i, låt oss säga, dysfunkionella familjemönster. Ett barn som tvingas bevittna hur pappa misshandlar mamma blir i de flesta fall traumatiserat och indirekt eller direkt självt misshandlat. Detta går väldigt ofta hand i hand, i ett stort antal familjer där modern utsätts för våld, utsätts också barnet för fysiskt och/eller psykiskt våld. Våldsutövaren som har svårt att tygla sin vrede/sexuella lust, utövar kränkningar gentemot barnet, det kan även här innebära direkt fysiskt våld, sexuella övergrepp, psykiska kränkningar osv. Barnet blir skamfyllt och detta är något som ”gynnar” utövaren som är extremt rädd att familjehemligheten ska komma ut. Barnet är fyllt av så mycket skuld och skamkänslor att tanken på att berätta oftast inte inträffar. Barnet internaliserar och detta blir dennes upplevelse av sig själv. Jag är inte som andra. Min familj är inte som andras. Familjehemligheten bevaras.

Detta farligt destruktiva samhällsproblem måste upp på bordet! Mer än vad som gjorts måste göras! Myndigheter, lärare, polisen, alla måste utbildas (vet att det inom poliskåren gjorts en del insatser närliggande i tiden) och träna upp sin förmåga och fingertoppskänsla för situationer som dessa. Vi måste uppmärksamma och inte mörklägga. Bort med ”låt var och en sköta sitt” mentaliteten, det kunde vara du, din syster, din mor, din dotter, ja budskapet är framme. Personer som utsatts/utsätts för detta våld kommer att lida av bestående men, och ju tidigare man griper in, desto bättre."

Inga kommentarer: