Inte ens när jag vänder mig om

INTE ENS NÄR JAG VÄNDER MIG OM

"Naturen bygger slott
omkring mig, stora rum

som vidder, brunt och blått

Det händer att jag vill fly
Det vilda växer då för dörren
och den enda vägen ut är
genom kloakerna, å, rondellernas

yrsel, oljans brus
och de musikaliska sardinerna
som jag kastar rosor på
innan de försvinner
med krematorieröken

Urbana duvor
motar mig i dörrar
men jag skjuter mig fri

Därute köper jag
klänningar och boots
tröjor, tröjor, skinn och silver
köper mig fri för krafterna

som inget annat vill
än växa, inget annat vill
än makt, men så slår klockan
tolv och tåget blir en pumpa

klänningen aska, skorna
tecken ingen vill se

Prinsen som följde
mig till tåget
går aldrig ner i kloakerna

(men jag återvänder genom dem)

inte ens när jag vänder mig om"

(Ur Ingela Strandbergs diktsamling "Häger på Stockholms Central")